- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
318

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En af Brauns mest gripande dikter är den, han
skref vid Emelie Högqvists död. Som bekant var äfven
Braun* under någon tid lifligt betagen i den sköna
skådespelerskan, som bokstafligen såg både furstar och
ädlingar vid sina fötter.

Men, oaktadt en viss personlig vemodsfull saknad,
är det ej älskarens ord, vi finna i denna dikt, det är en
innerlig aktning och tillgifvenhet, grundad på
kännedomen om denna firade kvinnas långt ifrån lyckliga lif,
om de pröfningar, hon genomgått, och den aldrig svikande
godhet mot de arma och behöfvande, hon alltid visade,
delande med sig åt dem af sina skatter, hon, som trots
denna rikedom och glans »själf kände sig arm», och
som hårdast bedömde sig själf, då hon blickade tillbaka
på sitt lif —

— — — Hvad såg du dä? Ett barn i brist och nöd,

Det var du själf förutan nåd och stöd,

Du själf, som se’n af diamanter strålat.

Och barnet växte, snart stod där en mö,

En lilja, underbar, bland nordens snö.

Men öfvergifven, utan skydd af alla,

Den liljan tvangs för stormarna att — falla.

* Om arten af vänskapen mellan Braun och Emelie Högqvist
får man en älsklig föreställning i den bekanta anekdot, Orvar Odd
berättar om Emelie Högqvists skälmaktiga och »tidsenliga» present
till Braun: en tulasnusdosa, ett dussin ostindiska silkesnäsdukar och
ett dussin karduser finaste franska snus. — Vanan att snusa synes
Braun ha delat med sin tids skalder. Snusdosan var på denna tid
mer modäm än cigarretuit. Om Tegnér vet man, att han fick en
gulldosa som offentlig present; fru Carlén afbildar i sina minnen själf
sin man »med snusdosan i ena hand och prisen mellan tummen och

pekfingret», och till Ridderstad skrifver Braun i sin ungdom–-

»jag förmodar, att dosan äfven är dig lika kär nu, som förr; mig
har hon om möjligt blifvit än mera dyrbar; hon är mig älskligare än
både far och mor.» — Härpå följer ett kväde till hans »alt i allom»,
detta i kos teliga gudamjöl», som »förmår att hjärnor göda», som »har
alstrat mången vis». De många kungliga »snusdosorna», bortskänkta
till framstående personer eller dem, man ville göra sig bevågne,
beteckna på sitt sätt denna tid och föranleda det bistra uttrycket af
Orvar Odd vid hans skarpa klander af Carl Johan i »Tvänne
Vändpunkter» : »att tidens ädlare känsla fordrar i politiken äfven litet
lyftning, och världens öde skall ej längre ligga i en
snustobaks-strut.» —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free