Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men du, som dömer i ditt öfverdåd
Och aldrig varit utsatt för en pröfning,
Som har en faders bröd, en moders råd,
Och jämt bevakas uti dygdens öfning,
Var skonsam — och den döda skänk en gärd
Af saknans tår, ty ack! hon var det värd,
Såvida hjärtats godhet pryder kvinnan,
Såvida snille pryder konstnärinnan.
I söderns sköna jord, sof lugnt, sof väl,
En omplanterad, vissnad Nordens blomma!
Farväl du goda, älskansvärda själ!
Dig ock är rum beredt i bland de fromma;
Du har ett himmelskt löfte fått, ty vet:
»Barmhärtige skall ske barmhärtighet»! —
Det är en ädel människoande, som talar ur denna
dikt, och ett allvarligt ord ställes däri till den kalla,
klandrande världen, som alltid står färdig till
stenkastning. — »Det är hjärtat, som gör teologen», heter
ett ordstäf; vi säga, det är också hjärtat, som gör
skalden, det är hans förmåga att känna djupt och varmt
och gifva detta klart uttryck.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
