Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ditt vänliga hem, men jag trifves bättre här än där.
Solen här är min sol, den enda, jag har, och i dess sken
vill jag njuta min tillvaro, så godt jag kan. Farväl
Blanchel Ditt hem är ett palats mot min
Diogenes-tunna, men hvar och en lefver och bor efter råd och
lägenhet.–-»
Sällan eller aldrig sken dock solen ofördunkladt för
Braun. Själfiorebråelser sällade sig ofta till hans oro
och gjorde denna än outhärdligare för honom. Så skrif-
ver han i ett ej dateradt bref: »–-—du och hela
världen tror mig vara en glad, yster rummelkult, och
dock kan jag försäkra dig, att intet misstag kan vara
större. Jag tviflar mycket på, att det i hela vår digra,
rimmareskara finnes någon dystrare än jag. Dagar,
veckor, ja månader kunna förgå, utan att det är mig
möjligt att företaga något annat, än sucka och pusta
under de kval, som »mjältsjukans svartalf» förorsakar
mig. Mitt hjärta, af naturen känsligt och varmt, har
fått alldeles för många kännbara knuffar att någonsin
mera kunna blifva gladt. Härtill har väl bidragit, att
jag för mycket offrat på nöjets altare; förförelsen har
dock sökt mig åtminstone lika mycket, som jag
förförelsen. Visserligen ett klent försvar, men det får
gälla för hvad det kan.–-»
Bland Brauns allvarsamma dikter finnes en: »Bättre
stunder», som gifver en djup inblick i skaldens
innersta, och som ej kan undgå att väcka medkänsla för
denne sällsamme man med de många motsägande
dragen i sitt lynne: vek och öm, bitter och hänsynslös,
uppsluppet yster och tungsint längtande efter döden
såsom efter en befrielse samt under alt detta oftast
tärd af ånger och, som sagdt, af själfiorebråelser:
Jag ock har bättre stunder, men sällan komma de,
Och det är bra, ty pinsamt är det likväl att se
In i sitt eget hjärta, när det på rosor härja dt
Af synd och sorger blifvit, och törnen blott man bärgat.
Dock, när den stunden kommer, då vill jag gråta blod — —
Friheten» »ångarätU 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
