Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Odd då just skulle anse honom fullt tillhöra sitt parti;
men medan Crusenstolpe leddes af hämdlystnad, leddes
Orvar Odd af hänförelsen för idéen, af tron på »den
liberala idéens berättigande», och Orvar Odds omdöme
om Crusenstolpe ger den bästa inblick uti hans egen
politiska tankegång, så ungdomligt entusiastisk och
obetvinglig i sin förtröstan på framgång, som han
ständigt är. Han framhåller gång på gång i denna
teckning af Crusenstolpe, huru det just är
öfverty-gelsen, som ger kraften, och huru ett politiskt arbete
i själfviskt syfte aldrig blir beståndande. »Det kan
icke för ofta framhållas,» säger han, »huru som en fast
vilja och politisk tro äfven utan all apparat af storartad
vältalighet slutlieen vinner, medan vältalighet utan
motsvarande tro på sin sak i lyckligaste fall värkar för
ögonblicket, men i sig innebär intet kraftigt frö.» Hvad
han sålunda fordrar af sina politiska vänner, fordrar
han också af sina politiska motståndare; detta uttalar
han i sin teckning af biskop Fahlcrantz, hvars
»klarhet» i vissa fall han prisar: »man kunde här icke
misstaga sig om mannen med de strängt ortodoxa
föreställningarna och med denna djupa öfvertygelse, som
förtjänar aktning äfven af dem, hvilka icke i allo kunna
dela densamma. —–Man visste alltid, hvem man
här hade att göra med, en prelat, hvilken betraktade
det som en hederssak att icke efterskänka något af
traditionernas arf, men det är i den politiska världen
redan mycket vunnet, om man alltid med säkerhet kan
räkna både sina vänner och sina motståndare. Vi tala
här i båda fallen endast om de ärliga.»
Och för frånvaron af det, han här erkänner hos
Fahlcrantz, klandrar han oförbehållsamt biskop
Tho-mander, hvilken han ansåg hafva begått en öfverilning,
då han valde den presterliga banan, emedan han inom
sig »ganska mycket tillhörde på det mest afgjorda sätt
^in tid, men som prelat hade han att sauvera apparencen.
Det är en falsk ställning — illa!» *
* I förbigående vilja vi anmärka, att uttrycken »tillhörande
sin tid» — »en tidens son» o. s. v. inom 1840-talets literatur och
press betyder detsamma som att tillhöra oppositionspartiet eller »de
liberala».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
