Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vi, vi snärjes än i nätet
Af orklöshet och vankelmod
Och stöda ryggen åt belätet,
Som lifnärt sig med Sveriges blod!
Då britten öfver sina döde
Sin flagga sveper, stolt och fri,
Och Frankrike (det himlen stöde!)
Vår världsdels hopp så väl som öde,
I döden gar, hvad göra vi?
Orvar Odd, som hvarken under året 1854, ej häller
ännu 1855 låtit en enda dikt bli synlig i sin tidning
Öre-sundsposten, utan endast under rubriken »Memoarer från
den förflutna veckan» — gamla Aftonbladsrubriken —
haft månget hvasst ord till regeringen, blir nu, möjligen
af Talis Qvalis’ dikt Sveaborg, plötsligt inspirerad, och
redan i det nummer, som utkommer omedelbart efter
detta poem varit synligt, skrifver han d. 17 sept. i
Öre-sundsposten i stället för den vanliga veckoprosamemoaren
en dikt, hvarur meddelas:
Hvar är han nu, din flotta, zar!
I sank! i spillror! Röken bolmar
Ännu från brända skrof och däck.
Din fästning? detta gråstensblock
Som skulle trotsa Europa!
Den ramlade iindå tillhopa,
Den föll i grus och aska dock:
Där blef din sena huggen af,
Där blef din kraft för evigt bruten!
Och denna sjö, som den höll sluten
Är från i dag det fria haf.
Den klon, du örn ! ej mer som förr
Du spänner öfver land och vatten.
Och grannen vid Bosporn om natten
Kan vara säker för sin dörr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
