Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia / 18 (1896) Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning (Europas slaler och slafveriet) - 3. Slafveriet å San Domingo; negerupproret därstädes 1790; republiken Haiti; slafhandelns afskaffande i Danmark; i Sverge; Europas öfriga makter; »likkisteskadern»; visitationsrätten och dess följder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den Spanien nominellt tillhörande västra delen af San Domingo hade genom
freden i Ryswick 1697 blifvit afträdd till Frankrike.

Före 1791 ägde därstädes en så stor negerinförsel rum att för hvarje hvit
räknades 16 svarta. Detta år fanns det på franska San Domingo 30,000 hvita,
480,000 svarta och 240,000 mulatter. Den franska lag, som reglerade slafveriet
på plantagerna — Ludvig XIV:s »Code Noir» — var mildare än andra länders
slaflagar, men öfverträddes mycket ofta. Äfven mulatterna ledo mycket genom
hård behandling från de hvita.

Flodlandskap på S. Domingo.

Då bildade sig år 1788 i Paris »La Société des Amis des Noirs», som
sträfvade att göra ett slut både på slafhandel och slafveri. Condorcet, som under ett
antaget namn (»Pastor Schwartz i Bienne») offentliggjort »Betraktelser öfver
negerslafveriet», var dess ordförande. Brissot, Lafayette, Grégoire, Clavière m. fl.
tillhörde dess medlemmar; Mirabeau var en ifrig vän däraf. Och medan det
likartade arbetet i England framsprungit ur kristen bevekelsegrund, var det i
Frankrike orsakadt af den med revolutionsrörelsen förknippade hänförelsen för
människans naturliga rättigheter.

År 1789 kommo några mulatter från San Domingo till Paris för att i
nationalförsamlingen föra de färgades talan. Den berömda »déclaration des droits humaines»
tycktes gynna deras önskningar, men i mars 1790 fattade den af plantageägarnes
missnöje oroade nationalförsamlingen det beslut, att den för moderlandet bestämda
författningen icke skulle gälla för kolonierna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>