Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning (Europas slaler och slafveriet) - 4. Wilberforces arbete för slafveriets upphäfvande; hans personlighet; George Canning och Buxton; Cannings tal och slaffrågan 1823; slafveriets upphäfvande å de Västindiska öarna 1833; Wilberforces sista år och död; »British and Foreign Antislavery society» och dess verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidan af slafveriet. Slafveriet har funnits till i alla tider och under alla
religionssystem, sanna eller falska. — — — Den ärade talaren kan icke varmare än jag
önska, att kristendomens ande och ljus må kraftigt verka för det mål, som ligger
honom om hjärtat. Men det synes mig, som om det för det praktiska främjandet
af detta mål icke vore önskvärdt att det, som skulle vara den inspirerande anden,
skjutes fram såsom aktiv drifkraft. När kristendomen infördes i världen, slog den
rot midt i det romerska rikets förargelseväckande slafveri, i flera hänseenden mera
förargelseväckande — ehuru icke af samma karaktär — som det, hvilket hvarje
vän af humanitet beklagar. Om detta förfärliga system endast gradvis försvunne
inför kristendomens milda men säkra inflytande, och om dennes store stiftare mera
litat på den kristna principens gradvis skeende inverkan än på något bestämdt
eller ögonblickligt påbud, så tror jag, att parlamentet skulle handla klokare, om det
toge detta sätt att gå tillväga såsom förebild i stället för att skjuta fram
kristendomen såsom en auktoritet i en minst sagdt tvifvelaktig form.»
Innebörden af detta uttalande är särdeles viktig, enär Canning här fastslog
en allmän princip, som skall äga giltighet, så länge slafveri finns till i världen.
»Om jag alltså», fortfor han, »bestrider resolutionens bokstafliga mening, så
erkänner jag villigt att andan både i kristendomen och britiska konstitutionen
gynnar ett gradvis skeende upphäfvande af detta otvifvelaktiga onda och är därför
redo att understödja alla kloka och praktiska mått och steg för detta ändamål.»
Canning visar sig här såsom sann statsman; han var ingen entusiast; han
visste af erfarenhet, hämtad under sin långa politiska bana, hvilken
beredelsetid som behöfs, innan äfven de ädlaste förbättringar eller förändringar kunna
genomföras.
Han upptog därefter den rent praktiska delen af Buxtons förslag:
»Omedelbar frihet skulle för negern själf bli en ödesdiger gåfva. För att
kunna rätt njutas måste den vara gradvis och omsorgsfullt inlärd. Haud facilem
esse viam voluit är det villkor, under hvilket det behagat den gudomliga försynen
att låta de mänskliga sträfvandena uppnå alla lifvets värdeföremål. Att försöka
förkorta vägen mellan önskningen och dess uppfyllande är nio gånger af tio det
samma som att misstaga sig. Och hvad negern angår, måste vi ihågkomma, att
vi ha att göra med en varelse, som under en mans yttre har ett barns intelligens.»
Han afrådde därför bestämdt en omedelbar frigörelse, men påyrkade vissa
förbättringar i negerns förhållanden, hvilka så småningom skulle sätta honom i
stånd att begagna sig af och åtnjuta »en väl reglerad frihet».
Cannings åsikt segrade[1]. Parlamentet antog de af honom föreslagna
förändringarna af Buxtons resolution, och ett cirkulär, innehållande Cannings tal och
de antagna resolutionerna, sändes till alla koloniernas guvernörer. Cirkuläret
uttalade särskild önskan, att hudflängningsstraffet för kvinnliga slafvar skulle
ögonblickligen upphöra liksom öfverhufvud allt missbruk af piskan, när det gällde att
pådrifva slafarbetet på fälten.
Genomförandet af denna förbättring i slafvarnes villkor rönte lifligt motstånd
bland plantageägarne. På Demerara försökte man förgäfves att hålla
regeringsbeslutet hemligt för negrerna. Dessa hade hört glunkas om saken, inbillade sig
vara fria, vägrade att arbeta och gjorde öppet motstånd, när man sökte tvinga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
