Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 1. Slafveriets införande i Amerika 1G20; aristokratemigranter i Virginien; slafpatroner, hvita tjänare och negrer; Virginiens slaflagar; slafveriet uppmuntradt af England; slafveriet i Syd-Karolina; skillnaden mellan Söderns slafpatroner och Nordens farmare; slafveriet en klimatfråga; Syd-Karolinas slaflagar; det engelsk-amerikanska slafveriet grymmare än hos någon annan nation; Georgien; Maryland; Delaware; Pennsylvanien; New Jersey; Massachusetts; slafveriet en mild form i Nya England; första rösterna mot slafveriet; Thomas Jefferson; slafveriet och själfständighetsförklaringen; John Adams; Washington
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från och med detta år och till tiden för amerikanska revolutionen
uppmuntrades slafveriet och slafhandeln lifligt från England. Man kan med rätt säga,
att britisk vinningslystnad införde slafveriet i Amerika; britiska regeringen, kungar
och drottningar, lorder och prelater beskyddade det, britiska statsmän omhuldade
det, och britiska köpmän och industriidkare samlade massor af guld genom det.
Ej under, att det fick så stor utbredning, särskildt som jordmånen åtminstone
i de södra kolonierna var så särdeles lämplig därför. I Virginien t. ex., där
slafveriet först slog rot, bestod den hvita befolkningen af rika plantageägare, af
hvilka många voro adelsmän, hofmän och prelater, som undan Cromwells »höga
domstol» flytt öfver Atlanten.
Inom kort uppstod alltså här en aristokrati med alla dennas förtjänster
och lyten; den gynnades kraftigt af en förordning, som bestämde, att de herrar,
som bragte kolonister till Virginien skulle för hvar och en af dem erhålla 50
acres jord.
Härigenom råkade jorden i några få mäns händer, hvilka föraktade både
kroppsarbetet och arbetaren, lefde en rik mans makliga lif, behöllo för sig alla
ämbeten och all bildning, sträfvade efter och uppnådde äfven politisk makt, sände
sina barn till England att uppfostras och höllo den lägre klassen i okunnighet,
fattigdom och beroende.
Betecknande är det af koloniens guvernör, Berkeley, fällda uttrycket, att han
»tackade Gud, att Virginien icke ägde några friskolor eller boktryckerier, ty sådana
bragte endast olydnad och uppstudsighet åstad».
Som ett tecken till den fientlighet mot all human utveckling, för hvilken
slafsystemet var ett uttryck, kan anföras ett yttrande ur ett virginiskt tidningsblad
två hundra år senare: »Vi hata allt, som står i förbindelse med ordet fri, från den
frie negern till fritt arbete, fria farmar, fri vilja, fritt tänkande, fria barn och fria
skolor — mest af allt dock fria skolor».
Den »lägre klassen» bestod naturligtvis af fattiga hvita arbetare, icke af slafvar,
ty dessa voro »egendom», räknades icke för mänskliga individer och kunde alltså
icke utgöra någon klass. Denna utfattiga, sjunkna, hvita befolkning lefde i stort
elände och okunnighet. Den fick äfven ständigt ny tillförsel från moderlandet,
som hit exporterade sina förbrytare. Det var äfven brukligt, att Englands fattiga
frivilligt emigrerade hit, men då de ej hade mynt för öfverresan, sålde de sig
själfva, d. v. s. sin arbetskraft, hvilket i det närmaste är detsamma, under en viss
tid, så och så många år. Engelska köpmän upphandlade dem ungefär på samma
sätt som negrer, men till billigare pris, och inom kort ej endast fattiga, utan unga
lättrogna personer öfverhufvudtaget. De såldes först i England för att forslas
öfver hafvet och såldes åter i Virginien till den högstbjudande samt köptes ombord
å skeppen liksom hästar på en marknad. År 1672 var medelpriset på dessa hvita
arbetare 10 pund med fem års tjänsteskyldighet, »villkorligt slafveri», som det
kallades; en neger kostade vanligen 25 pund mer.
Detta gjorde, att under en följd af år negerimporten var jämförelsevis ringa.
Härtill bidrog äfven, att tobaken, som var Virginiens främsta handelsvara, fallit
i pris.
Men snart nog fann man, att negerns arbete var fördelaktigare än den hvites;
han var billigare att kläda och föda, inbillade sig ej vara af samma släkte som
hans husbonde och hade svårare att rymma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
