Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 2. Slafemancipationen i nordstaterna; första kongressen 1787; partigruppering: demokrater och republikaner; makten från början i Söderns händer; Nordens första eftergifter; första slafpetitionen och Benjamin Franklin 1790; Söderns vrede; rädsla för »frihetsnegrerna» från San Domingo; fientlighet mot republiken Haiti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orubbligt fasthöll vid det senare. Också fanns det i Maryland, Virginien,
Nord-och Syd-Karolina samt Georgien mer än en half million slafvar, och om än en
och annan mera storslagen man i dessa stater, särskildt i Virginien, ansåg
slafveriet för ett ondt och önskade dess upphäfvande, så fordrade dock den stora
massan af befolkningen, först och främst af pekuniära hänsyn, men äfven af stolthet
och rashat, envist dess bibehållande.
Statsmän med snabb uppfattning af den kurs, offentliga meningen tog,
började redan nu betrakta slafintresset som ett element till politisk makt. Särskildt
togo representanterna för Syd-Karolina ledningen i sin hand, i det de rent ut
förklarade, att deras stat på intet villkor kunde inträda i unionen, så vida icke
slafveriet blefve författningsenligt fastställdt, slafhandeln fmge fortfara och anordning
gjordes för bortrymda slafvars återlämnande till deras herrar.
Ifrån denna stund och intill den 9 april 1865 — den dag, då general Lee
kapitulerade med hela sin här — var hotelsen om skilsmässa den tumskruf, hvilken
Syd-Karolina använde, så snart Norden gjorde min af att motsätta sig dess
härsklystnad; det var fruktan för att unionen skulle brista, som lade band på många
rättänkande amerikanska statsmän, hvilka blygdes öfver slafsystemet; denna fruktan
blef också slafstaternas mäktigaste bundsförvandt och gjorde minst lika mycket
som bomullen till slafmaktens oerhörda tillväxt från och med denna de Förenta
Staternas första kongress. De två hvarandra så rakt motsatta principerna: den
aristokratiska och federalistiskt sinnade Söderns »demokrati», som kräfde hvarje
stats rätt till själfstyrelse, samt den för centralisation böjda Nordens republikanism,
som kräfde kongressens bestämmelserätt i unionella frågor, dessa principer stodo
redan från unionens första dag emot hvarandra, ständigt eggande sina anhängare,
till dess de till slut i rasande inbördes strid på lif och död vände sig emot
hvarandra.
Det är emellertid ett ingalunda uppbyggligt skådespel att se de tappre män,
som nyss så oförskräckt kämpat för att befria sitt land från Englands öfvervälde
och som med sådan hänförelse ordat om människans fri- och rättigheter, nu så
djupt böja sig för de materiella intressena, att alla dessa vackra
humanitetssträf-vanden med ens upphörde.
I författningens »tilläggsartikel» hade från början stått följande paragraf:
»Hvarken slafveri eller ofrivillig tjänsteskyldighet, utom såsom straff för
förbrytelser –-skall finnas inom Förenta Staterna eller i någon under deras
jurisdiktion stående ort.»
Detta vållade oro bland Söderns deputerade. Södern måste hafva slafvar;
Söderns plantageägare skulle bli ruinerade utan slafvar; slafvarne voro deras
egendom lika väl som deras hästar, och ingen hade rätt att beröfva en person
hans lagliga ägodelar. Alltså: slafveri eller slut med unionen!
Paragrafen ströks. Slafveriet var lagligt infördt i unionen. Dock gjordes
den kompromissen, att inom det s. k. »nordvästra territoriet» skulle icke tillåtas
■slafveri. Genom denna ryktbara »Anti slavery proviso» blef allt land väster om
floden Ohio, alltså staterna Ohio, Indiana, Illinois, Michigan och Wiskonsin
fristater. Vid följande kongresser inlämnade visserligen Indianas invånare petitioner
att åtminstone få använda slafvar, till dess marken vore uppodlad; många af
dem voro nämligen emigranter från Kentucky och vana vid att äga slafvar. Men
kongressen afslog ihärdigt petitionerna, och till och med en sådan slafveriets för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
