Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 3. Inflylandet på Förenta Staternas ekonomi af striden mellan Napoleon och England; grundläggandet af Amerikas industri; skiftning i partiställningen: frihandlare och protektionister; bomullsperiodens början; »the Cotton-gin» 1792; slafveriets tillväxt; Söderns uppsving; John Calhoun; Henry Clay; Daniel Webster - 4. Köpet af Louisiana 1803; den afrikanska slafhandelns afskaffande 1808; uppblomstrandet af den inhemska; negerdrifter och negermarknader; slafafvelsplantager, tolererade af regeringen; freden i Gent 1814; konflikt med seminolerna 1816; annektionen af Florida 1816; »Missouristriden» och »Missourikompromissen» 1818—20; »Amerikanska kolonisationssällskapets och Liberia 1817; Liberiaplanernas rätta syfte icke negrernas bästa; hatet mot den fria färgade befolkningen; de fria färgades protest; Channings, Websters, Garrisons protester mot Liberia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kalla, men distinkta anföranden alltid bragte motståndarne till tystnad. Detta var
hans stolthet; hans hedersnamn var också »den store uttolkaren» — the great
€xpounder; af kvinnor kallades han »den gudomlige Daniel».
Med alla sina lysande gåfvor var han dock ofruktbar på stora tankar och
ur stånd att skapa nya sådana; därför är ej heller någon stor politisk handling
förbunden med hans namn, såsom förhållandet var med Calhoun och Clay. Han
var ytterligt ärelysten och beräknande: makt och rykte åtrådde han, och detta
sitt mål sökte han hinna än genom att tala för frihandel, än för skyddstull, än
genom att bekämpa slafveriet, än genom att gynna det. Det var hans omgifning,
icke hans egen vilja, som styrde hans kurs, och därför styrdes den orätt*. Mot
slutet af sitt lif svek han ohjälpligt den enda sak, för hvilken han dittills
konsekvent kämpat i hopp om, att den skulle kring honom samla ett parti nog
mäktigt att höja honom upp på presidentstolen: slafvarnes och frihetens sak.
Då han såg Södem bli allt starkare och djärfvare, förrådde han plötsligt sitt parti,
satte presidentstolen och hela sin lycka på ett kort — och förlorade. Han gaf
slafpatronerna allt hvad han ägde, sina principer, sin dialektiska skärpa, sin
retorik, sin ära, sitt rykte, allt. Och dessa togo emot det som en själfklar gåfva,
och när dagen kom, då han skulle mottaga sin belöning, vände de honom ryggen
och skänkte »mödans lön» åt en obetydlig person ur sin egen midt. Daniel
Webster var en för alltid fallen man, som i bitter grämelse och förödmjukelse
endast hade att bida döden.
Calhoun, Clay och Webster — så har Parker karaktäriserat dem** — alla
voro de skickliga män, länge verksamma på den politiska banan; alla voro de
ärelystna och sträfvade efter presidentskapet; alla gingo de miste om hvad de
sökte. Alla tre kallade de sig »demokrater» och togo till utgångspunkt människans
oförytterliga rättigheter. Men alla tre voro de ense om att vilja hålla hvar åttonde
människa inom nationen i slafveri; alla tre förenade de sig slutligen i ett krig på
lif och död mot de människors oförytterliga rättigheter, hvilka voro födda af svarta
mödrar.–
Vi hafva med denna framställning icke velat gå händelserna i förväg; men
vi skola i det följande så ofta träffa på desse män, att en förutskickad kort
karak-täristik af dem torde kunna försvara sin plats.
4.
Med köpet af Louisiana 1803 började, kan man säga, befästandet af Södems
herravälde, ty Louisianas fruktbara jord ägnade sig ypperligt för bomullsodling.
Hela området delades i tvenne »territorier», hvilka lågo norr och söder om 33:e
• Se utförligare: Theodor Parkers Samlade skrifter, del IV: »Predikan i anledning af
Daniel Websters död», och Charles Lanman: »The prioate life of Daniel Webster*.
•* Samlade skrifter, del IV.
C. Bååth-Holmberg, Negerslafveriet. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
