Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 4. Köpet af Louisiana 1803; den afrikanska slafhandelns afskaffande 1808; uppblomstrandet af den inhemska; negerdrifter och negermarknader; slafafvelsplantager, tolererade af regeringen; freden i Gent 1814; konflikt med seminolerna 1816; annektionen af Florida 1816; »Missouristriden» och »Missourikompromissen» 1818—20; »Amerikanska kolonisationssällskapets och Liberia 1817; Liberiaplanernas rätta syfte icke negrernas bästa; hatet mot den fria färgade befolkningen; de fria färgades protest; Channings, Websters, Garrisons protester mot Liberia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»nya landet» och togo i besittning områden, hvilka innehades af seminolerna.
Att dessa enligt landets lagar voro de rätte ägame betydde intet. För
»slaf-institutionen» måste alla rättsanspråk falla; allt, som kunde främja slafsystemet,
var tillåtligt.
Men dettas förkämpar skulle än mera utvidga dess makt.
I mars 1818 inlämnades en petition till kongressen, att Missouri måtte tillåtas
blifva en stat. En kongressmedlem föreslog som ett tillägg, att ett gradvis
upphäfvande af slafveriet inom den nya staten skulle bestämmas, samt att alla barn
af dåvarande slafvar skulle blifva fria vid tjugufem års ålder. En annan medlem
tilläde, att kongressen hade full makt att utsätta upphäfvandet af slafveriet som
villkor för själfva tillåtelsen, och att det vore klokt att använda denna makt.
Då reste sig Henry Clay, inlade en allvarlig gensaga mot dessa förslag och
häfdade i de södra staternas namn, att kongressen icke hade makt att föreskrifva
en nyorganiserad stat några villkor, utan måste helt enkelt erkänna den och dess
själtbestämmelserätt. Det är denna uppfattning, som kännetecknar Söderns
demokratiska åskådning.
Striden — den bekanta »Missouristriden» — blef het och långvarig. Den
räckte öfver två år och debatterades lika häftigt under både den 15:de och 16:de
kongressen. Södern stod under hela liden enig, och det visade sig, att slafveriet
och ej friheten hade att förfoga öfver de bästa krafterna, de främste statsmännen.
Unionens upplösning, inbördeskrig, strömmar af blod voro de hotelser, med
hvilka dessa drogo i härnad, medan några frihetsvänner förklarade sig redo att
hellre motse alla kalamiteter än samtycka till, att slafveriet blefve utbredt i nya
kolonier. När referat af dessa yttranden genom prässen spredos öfver landet,
blef befolkningen oroad och uppskrämd. Den såg sig plötsligt stå inför en stor
fara, som hade sitt upphof i en dess institutioner inneboende antagonism. Den
förnam liksom en första slöt, förebudet till en jordbäfning, som lät det upptäcka,
att marken under dess fölter hade vulkanisk karaktär. Den ena efter den andra
af de norra staternas legislaturer insände till kongressen resolutioner, hvilka
allvarligt fordrade uteslutandet af slafveri i Missouri; en af sydstaterna, Delaware,
talade i samma riktning, och till och med i Baltimore protesterades det å ett
offentligt möte mot slafveriets utbredande. Alla de öfriga slafstaterna uttalade sig
däremot högljudt för motsatsen. Och sålunda befanns landet plötsligt geografiskt
deladt i striden om en fråga af högsta vikt.
Slutligen segrade sydstatsmännen genom Clays bemedlingsakt, den beryktade
»Missourikompromissen», hvilken tillät slafveri i Missouri, men därjämte stadgade,
att nämda »institution» icke skulle i framtiden utsträckas till någon stat norr om
36 grader och 30 minuter nordlig bredd. Hvad som var lagligt söder om denna
linje var ett brott norr om densamma!
Den stora Missouristriden var slut; friheten hade förlorat, slafveriet vunnit.
Dess förkämpar ägde all makten, de blefvo allt djärfvare och bortkastade hvarje
skymt af humanitet; slaf lagarna skärptes, alla förmildrande paragrafer strökos —
slafveriets mörka ande hvilade öfver Nord-Amerikas fria republik. —
Det är redan qämdt, hvilken skräck de från San Domingo till Förenta
Staterna flyktade negrerna ingifvit slafpartiet. För detta var en »fri» neger både en
styggelse och en fara; aflägsnandet af ett sådant farligt element från Amerikas jord
blef naturligtvis också ett önskemål, som under någon tid tycktes lätt nog att vinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
