Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia / 64 (1896) Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 4. Köpet af Louisiana 1803; den afrikanska slafhandelns afskaffande 1808; uppblomstrandet af den inhemska; negerdrifter och negermarknader; slafafvelsplantager, tolererade af regeringen; freden i Gent 1814; konflikt med seminolerna 1816; annektionen af Florida 1816; »Missouristriden» och »Missourikompromissen» 1818—20; »Amerikanska kolonisationssällskapets och Liberia 1817; Liberiaplanernas rätta syfte icke negrernas bästa; hatet mot den fria färgade befolkningen; de fria färgades protest; Channings, Websters, Garrisons protester mot Liberia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och i en af sällskapets många
ströskrifter, »The African Repository»,
lästes: »Af hvilken vikt är det icke,
att vi skynda oss att rensa vårt land
från denna svarta befolkning! Hvad
rätt ha väl Afrikas barn till ett hem
i en hvit mans land? Låt afrikanerna
bilda sitt eget rike, men låt det ske
under skuggan af deras hemlands
palmer».

Från åtskilliga håll inom
sällskapet fördes till och med mycket
öppet språk.

Så förklarade en af dess
medlemmar, en »aktad prästman» i
New-Haven: »Det är hvarken ett
missionssällskap eller ett sällskap att
undertrycka slafhandeln eller ett sällskap
att förädla de svarte eller ett sällskap
för slafveriets upphäfvande: det är
helt enkelt ett sällskap för
upprättandet af en koloni på Afrikas kust».
— »Dess främsta princip», tillade en
annan helt uppriktigt, Ȋr att gynna
slafjägarne, hvilkas rättigheter vi
känna och respektera».

Negerbänken i kyrkan.

Alla sydstaterna följde Virginiens exempel att försvåra den fria svarta
befolkningens tillvaro; till och med Norden gjorde sig skyldig härtill, ty äfven i de
fria staterna var rashatet lika starkt som i Södern, och på grund af detta hade
kolonisationssällskapet många medlemmar äfven därifrån. Meningen var att förmå
dessa olyckliga parias att frivilligt gå i landsflykt; lagarne hade för dem intet
skydd, tvärtom; vädjade de till dessa, lände det dem endast till förfång; de voro
icke medborgare i staten, hade ingen rättighet att någonsin bli det; ingen offentlig
plats, ej den ringaste syssla kunde vinnas af en svart man; deras närvaro bland
hvila på offentliga ställen var förbjuden; skolorna voro stängda för dem: »Om
den färgade fria befolkningen finge lära sig läsa, kunde det bli en lockelse för
dem att stanna i landet; vi vilja icke utsätta dem för denna lockelse», yttrade en
prästerlig tidning i Södern, och en dess kollega i New Haven, likaledes tillhörande
den »religiösa prässen», fördömde allt, som kunde fästa den fria negerbefolkningen
vid landet, t. ex. genom att med skolor eller uppfostran »höja dem till jämlikar
med de hvita, enär dylikt skulle vara hinderligt för kolonisationsplanen».

Ville de gå i kyrkan, fingo de endast sitta på negerbänkarne högt uppe på
läktare alldeles under hvalfvet och så långt som möjligt från den hvita
befolkningen. Skulle tilläfventyrs en fläkt af andan i den hvite mannens kristendom
nå dem där uppe och hos dem väcka önskan efter Kristi åminnelsemåltid, så
fingo de lära sig, att vår herre dukat ett lägre och sämre bord särskildt för dem.
Och när till slut den sista skofveln mull skulle kastas på deras svarta kroppar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>