Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 4. Köpet af Louisiana 1803; den afrikanska slafhandelns afskaffande 1808; uppblomstrandet af den inhemska; negerdrifter och negermarknader; slafafvelsplantager, tolererade af regeringen; freden i Gent 1814; konflikt med seminolerna 1816; annektionen af Florida 1816; »Missouristriden» och »Missourikompromissen» 1818—20; »Amerikanska kolonisationssällskapets och Liberia 1817; Liberiaplanernas rätta syfte icke negrernas bästa; hatet mot den fria färgade befolkningen; de fria färgades protest; Channings, Websters, Garrisons protester mot Liberia - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 1. Antislafverirörelsen; Benjamin Lundy; William Lloyd Garrison; »the Liberator» 1831; fordran på slafveriets omedelbara upphäfvande; Garrisons kraftiga uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägare, som sändt ett större eller mindre antal slafvar till Afrika. Men detta endast
ökar slafveriet hemma. Kunde han äfven sända sin plantage till Afrika, då skulle
han tjäna frihetens sak. Men jorden stannar kvar här och skall odlas: af hvilka?
Af slafvar. Således måste nya slafvar köpas. Naturligtvis ökas efterfrågan,
män-niskopriset stiger, och ett nytt skäl gifves de slafaflande staterna att rikta
marknaden med mänsklig boskap. — Nej, kolonisationen–har i hög grad stärkt
slafägarens välde öfver hans offer och försvårat motståndet mot slafveriet.»
Ännu kraftigare bidrog William Lloyd Garrison att demaskera
Liberia-säll-skapet; han hade, som flera andra, varit en vän af detsamma på grund af dess
före-gifna filantropiska sträfvan. Till sin förvåning fann han de svarte gripna af skräck
och förtviflan öfver den af dem genomskådade faran. Sällskapets skrifter visade
honom snart, att negrerna sett rätt. Han utgaf då en broschyr: »Tankar öfver
den afrikanska kolonisationen», hvari han i tio punkter anklagade sällskapet för
att understödja slafveriet och vilseleda nationen.
Broschyren väckte oerhördt uppseende och vände mot författaren slafpartiets
oblidkeliga hat och förföljelse. Det »afrikanska kolonisationssällskapet» hade lyckats
att äfven föra bakom ljuset många af de högt stående män, som i England vid denna
tid arbetade för negrernas väl, t. ex. Clarkson, Wilberforce, Macaulay m. fl. Dessa
sågo i företaget ett motstycke till Sierra-Leoneplanen och hoppades, att bättre
lycka skulle följa detta. År 1833, tidigt på våren, var Garrison i England; han
utdelade då sin ofvannämda broschyr jämte kolonisationssällskapets egna skrifter bland
de engelska filantroperna, hvilka läto offentliggöra en med sina namn undertecknad
protest mot sällskapets syfte. Underskrifvandet af denna protest var en af
Wilberforces sista handlingar; han dog få dagar därefter.
När protesten kort därefter stod tryckt i den amerikanska prässen, utbrast
Garrison: »Denna protest skall bli en kvarnsten omkring kolonisationssällskapets
nacke och dränka det i en ocean af allmän förtrytelse».
Så skedde ock. Sällskapet kunde aldrig mera återvinna sin prestige i Norden;
det Oaktadt fortfor det att med understöd från Södern verka för »den fria
republiken Liberia».
III.
Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring
1831 till 1861).
1.
I Norden hade den egentliga »antislafverirörelsen» hittills varit mycket matt.
Folkets samvete var under en lång tid lulladt till ro af kolonisationssällskapets
hyckleri, och det hade gifvit detta sällskap ett rum i sin sympati vid sidan af
bibeln, missionsverksamheten och dess traktater samt smickrade sig med, att allt
hvad som behöfde göras för att bekämpa slafveriet var att understödja kolonisationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
