- Project Runeberg -  Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia /
67

(1896) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 1. Antislafverirörelsen; Benjamin Lundy; William Lloyd Garrison; »the Liberator» 1831; fordran på slafveriets omedelbara upphäfvande; Garrisons kraftiga uppträdande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men i denna allmänna försoffning fanns det dock ännu några få, som
omfattade sina fäders tro på mänsklighetens likställighet och broderskap. Bland dem
utmärkte sig särskildt kväkaren Elias Hicks, som redan 1814 skrifvit ett större
arbete om afrikanskt slafveri, samt William Goodell, hvilken 1821 under
Missouri-striden började utgifva en reformatorisk tidning i Providence.

En af den goda sakens mest hängifne män och äfven en af de mest
betydande var Benjamin Lundy. Från 1815 till 1830 utförde han ett storartadt arbete
i frihetens tjänst, åt hvilken han helt och hållet samt med allra största
själfupp-oflring ägnade sig.

Han var af kväkarsläkt och född i New Jersey. Vid nitton års ålder kom
han såsom sadelmakarlärling till Wheeling i Västvirginien. Han var af naturen
tänkande och lärgirig samt använde hvarje ledig stund till studier.

Wheeling var genomfartsort för de stora slafkaravaner, som fördes till
marknaden i New Orleans.

Anblicken af dessa upprörde Lundy och gaf honom själf ännu ovetande
impulsen till det stora reformarbete, i hvilket han var en af de främste pionierema.

Han blef emellertid sin egen, gifte sig, blef en välburgen man och lefde ett
lyckligt famijjelif med, som han sade, »en älskad hustru och två förtjusande små
döttrar, som det var en sann lycka att äga och smeka».

Men han kunde ej glömma slaf befolkningens nöd; han kände hvarken ro
eller frid i sitt sinne och kom till det resultat, att det ej var nog med att känna
medlidande för de förtryckta, man måste äfven arbeta för dem. Han samlade en
afton några vänner i sitt hus och stiftade med dem »The Union Humane Society»,
som snart erhöll nära 500 medlemmar endast inom Virginien.

Därefter ställde han ett upprop till alla människovänner i Förenta Staterna
och uppmanade dem att bilda liknande föreningar, hvilka sedan skulle samverka.
Vidare upprättade han en tidning — >The genius of universal emancipation» —
hvilken från första stund var bestämd för en stormig tillvaro. Den utgafs till en
början från Tennessee, där den vann stor spridning och var vid denna tid landets
enda utpräglade antislafveriorgan. Härifrån besökte han Philadelphia i akt och
mening att åstadkomma en amerikansk konvention för slafvarnes frigörelse. Han
till-ryggalade hela vägen — 600 eng. mil — till häst och i själfva midvintern. På
uppmaning af andra abolitionister beslöt han att flytta sin tidning till Baltimore.
Sommaren 1824 begaf han sig dit till fots efter att hafva ordnat sina
angelägenheter i Tennessee. Under vägen utdelade han en mängd adresser mot slafveriet,
höll möten och stiftade flera abolitionistföreningar.

Hans tidning utkom nu i Baltimore, men förbisågs alldeles af slafägarne.
Efter hemkomsten från en resa till Haiti fann han sin hustru död och sina
barn skingrade. Hans första uppgift blef att anbringa dessa i goda vänners
hem. Därpå gaf han sig själf det löftet, att ägna hela sitt lif åt slafsaken.
Knappast har någon den kristna trons apostel ådagalagt en mera brinnande och
oegennyttig hängifvenhet i sitt verk än denne enkle kväkare, som lydde sin sekts bud
att låta leda sig af Guds andes ljus i sin egen själ. Hans tidning fortfor att
utkomma och vann allt större terräng. Under tiden vandrade han till fots genom
flera stater, tillryggalade hundratals mil, utdelade broschyrer och adresser och
»utsådde antislafveriets säd i en tacksam oeh rik jordmån», ehuru det var, som
han uttryckte sig, »i filantropiens djupaste vinter».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhkfoen/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free