Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 3. Ovilja mot skolor för svarta; miss Prudence Crandall; antislafverikonvent i Philadelphia 1833; dess program och organisation; omfattadt af studenterna vid Lane seminarium; strid mot abolitionisterna; förföljelser; pöbeldemonstrationer 1835; James Birney; en skräckväldets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hann falla, blef hennes hem en natt öfverfallet, dörrar och fönster slogos in och
huset antändes.
Nu uppgaf den modiga kvinnan den strid emot ett helt samhälle, som hon
ensam utstått för att häfda de svartes rätt. Hon sände sina elever tillbaka till
deras hem och lämnade staden. Då hon sade farväl åt sin ende försvarare
därstädes, dr. May, förklarade denne med tårar i ögonen, att han »blygdes öfver
Kanterbury, blygdes öfver Konnektikut, blygdes öfver sitt land och sin färg».
Händelser sådana som denna ägde rum öfverallt, där någon hvit man eller
kvinna, genom att meddela negrerna kunskaper, försökte bygga en bro öfver det
svalg, som åtskilde den svarta och hvita rasen. Miss Crandall är endast en bland
de många. —
På hösten 1833 sammanträdde i Philadelphia ett nationalkonvent för att
bilda ett amerikanskt, d. v. s. ett hela landet omfattande antislafverisällskap.
Denna sammankomst, blef af stor betydelse för hela den efterföljande striden.
Det var krafternas instinktmässiga hopslutning och samling för att kunna möta
de hårda tider, som stundade nu, då slafpartiet blifvit uppskrämdt och stridslystet.
Konventet bestod af sextiotvå personer från elfva olika stater; bland dessa
märktes män af alla klasser, män med betydande namn och äfven flera präster
tillhörande olika kyrkosamfund.
Vi vilja endast nämna den rike Bostonköpmannen och bankiren Arthur
Tappan, vidare Amerikas mest frisinnade tänkare och andlige talare, Theodor
Parker, Garrison samt Wendel Phillips, den blifvande store vältalaren, sedermera
en af Förenta Staternas mest bekante män.
Ett djupt allvar hvilade öfver mötet, hvars samlingssal hotades af pöbeln
och måste bevakas af väpnad polis. Philadelphia, som då var en Söderns stad
i sina sympatier, hade emottagit mötesmedlemmarne med rynkad panna, prässen
hade öppet hotat dem och mären hade afrådt mötet, enär han endast kunde skydda
det under dagen.
Och detta i »brödrakärlekens stad», där femtiosju år förut
själfständighetsförklaringen sett ljuset! I sanning, man måste instämma i Parkers bittra ord:
»Amerika liksom Ryssland är ett land, där lågsinnade människor hafva sin
framgång!»
Men de förmådde dock icke omintetgöra dessa mäns beslut att samla alla
frihetens vänner inom Frihetens republik till gemensam strid för ett gemensamt
program. Dettas hufvudpunkt var naturligtvis »slafveriets fullkomliga upphäfvande»
inom Förenta Staterna; men flera resolutioner fattades; så t. ex. påpekades
kongressens plikt dels att genast upphäfva slafveriet särskildt inom distriktet Kolumbia
jämte den inhemska slafhandeln staterna emellan samt dels att ombesörja den
färgade ungdomens uppfostran och gifva den fria färgade befolkningen samma
medborgerliga rättigheter som de hvita; det beslöts äfven, att man skulle invälja kvinnor
till medlemmar, enär saken var i behof af den amerikanska kvinnans bistånd.
Men man insåg nödvändigheten af att utfärda ett dokument af mera vägande
natur och hvilket skulle för antislafverirörelsen bli hvad själfständighetsförklaringen
varit för landets fäder under frihetsstriden. En komité af tio personer utsågs att
närmare öfverlägga och bestämma om saken; denna komité, till hvilken hörde
Whittier, William Green m. fl., utvalde Garrison att författa skriften. Kl. 10 på
aftonen satte han sig ned till sitt arbete. När Whittier och dr. May nästa morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
