Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 3. Ovilja mot skolor för svarta; miss Prudence Crandall; antislafverikonvent i Philadelphia 1833; dess program och organisation; omfattadt af studenterna vid Lane seminarium; strid mot abolitionisterna; förföljelser; pöbeldemonstrationer 1835; James Birney; en skräckväldets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
organisatörernas framställning af saken i alla dess faser och blefvo grundligt invigda i
det arbete, hvaråt de ville ägna sig. Det var i sanning ett institut för humanitet.
Abolitionisterna började äfvenledes på annat sätt förverkliga sitt program;
skrifter och broschyrer utsändes i flera 100,000-tal årligen, och kongress och
enskilda statslegislaturer bestormades med petitioner; ett helt petitionssystem
ordnades under ledning af Whittier, Weld och Stanton; så sändes t. ex. under ett
år mer än 400,000 underskrifter på petitionslistor till kongressen. Något år senare
steg antalet liknande underskrifter till 2 millioner.
En stor uppmuntran för abolitionisterna var de väst-indiska slafvarnes
frigörelse genom engelska parlamentet. Visserligen voro villkoren ej så radikala,
som dem de amerikanska abolitionisterna påyrkade. Men saken i och för sig var
densamma.
Vid det amerikanska antislafverisällskapets första årsmöte tog det ett steg,
som ytterligare ökade upphetsningen hos motpartiet.
Amerikanska »bibelsällskapet» hade haft till uppgift att utdela biblar till alla
familjer inom Förenta Staterna. Men det hade ej tagit den ringaste notis om de
tusentals slaffamiljerna. Antislafverisällskapet fäste allmänna uppmärksamheten
härpå och erbjöd sig att erlägga ett bidrag af 5,000 dollars för inköp af biblar till
slafvarne, om bibelsällskapet ville anslå 20,000. Men bibelsällskapet vägrade.
Bibeln vore en för farlig bok att utlämnas bland slafvar. Och slafägarne
protesterade högljudt, glömmande, att de själfva med bibeln i hand försvarade sitt system:
hvad, bibeln åt slafvar? För att de skulle insupa frihetsidéer! — Förr strid på
lif och dödl
Och strid blef det — emot dessa »fanatici och galningar, som under
förevändning att främja allmän välfärd våga börja krig mot Söderns institutioner»,
såsom Calhoun vid denna tid yttrade sig.
Först förklarade legislaturen i Syd-Karolina, att upprättandet af
antislafveriföreningar i de fria staterna vore ett brott emot de förbindelser, som dessa stater
hade emot unionen; den begärde därför, att guvernören i Massachusetts genast
måtte undertrycka alla sådana rörelser. Virginien, Nord-Karolina, Georgien och
Alabama framställde samma fordran till alla nordstaterna. Dessa svarade, att så
skulle ske i samma stund det syntes nödvändigt, och i Rhode Islands legislalur
framlades en bill, hvilken dock ej blef antagen, att hvarje abolitionist skulle
lagsökas och straffas.
På ett offentligt möte i Mississippi beslöts det, att en hvar, som utsprede
»antislafveriskrifter», vore värd »att inför Gud och människor lida döden» och att
detta straff skulle gälla inom hela staten. Guvernören i Alabama fordrade af sin
kollega i New-York utlämnandet af redaktören af »Emancipatorn», Williams,
änskönt han aldrig tillhört staten Alabamas invånare, och ett »säkerhetsutskott» i
Louisiana utfäste ett pris af 20,000 dollars för Arthur Tappans hufvud.
I Syd-Karolina tillsattes personer, som skulle visitera alla med ångbåt eller
järnväg kommande resande och öfverlämna åt »vaksamhetskomitén» alla, som
misstänktes för att hysa antislafveritankar.
I Tennessee blef Amos Dresser, en af bibelsällskapets kolportörer, i hvars
ägo funnits några »farliga» skrifter, dock ej afsedda till utdelning utan för eget
bruk, fängslad och straffad med 20 piskslag på bara ryggen.
I Washington upptäcktes det, att d:r Crandall, miss Prudence Crandalls bror,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
