Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 3. Ovilja mot skolor för svarta; miss Prudence Crandall; antislafverikonvent i Philadelphia 1833; dess program och organisation; omfattadt af studenterna vid Lane seminarium; strid mot abolitionisterna; förföljelser; pöbeldemonstrationer 1835; James Birney; en skräckväldets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emottagit några paket, inslagna uti antislafveritidningar. Han kastades i fängelse
och kvarhölls där nio månader, innan han fick försvara sig för anklagelsen att
vilja egga slafvarne till uppror*. Det långa vistandet i det osunda fängelset bröt
hans hälsa, och han dog kort därefter.
Ingen person, känd som abolitionist, kunde utan största lifsfara resa eller
vistas i Södern. Men sydstatsmän begåfvo sig stundom till nordstaterna, där
de anföllo abolitionisterna och kallade dem »mordbrännare» och
»strupafskä-rare», utan att någon protest mötte ett sådant beteende. Ty samtidigt blefvo
äfven i Norden slafveriets försvarare mer och mer hänsynslösa.
Antislafveri-möten anföllos af »gentlemän med anseende och social rang» i gemenskap med
en drucken och rasande pöbel. Antislafveriföredrag stördes genom bombardement
med ruttna ägg och stenkastning. Den proskriberade rasens försvarslösa hem
öfverföllos, likaså deras vänners och försvarares privata bostäder, och till och med
de kyrkor, i hvilka någon modig präst vågade tala rättvisans sak, anföllos och
antändes. I New-York, Boston, Cincinnati m. fl. platser blef det ett slags behaglig
sport att efter en mera ansträngande antislafverijakt storma möteshus och plundra
»niggerboningar».
Ledarne af dessa skurkstreck voro, som ofvan antydts, oftast män af hög
social, politisk eller religiös ställning. Den stora massan åter var fullkomligt
blottad på alla principer rörande slafveriet; den hade ingen aning vare sig om
Söderns slaflagar eller slafvarnes ställning och frågade ej heller därefter. Men
den trodde, att abolitionisterna ville resa slafvarne till uppror, och kraftigt
inflytande från både syd- och nordstaterna befäste denna ogrundade inbillning. För
de grymheter, som skedde, hvila emellertid ansvaret och skammen framfor allt
på de bildade klasserna.
Så var ställningen i början af år 1835, som i slafveriemancipationens historia
blifvit kalladt »pöbelåret».
Något af det mest utmärkande för detta år voro förföljelserna mot James
Birney. Denne, född i Kentucky, hade varit en förmögen slafagande präst i
Alabama. Theodor Weld hade under sina resor i slafstatema sammanträffat
med honom och öfvertygat honom om det orättvisa i slafveriet. Han frigaf genast
sina slafvar och slöt sig till abolitionisterna. Hela Södern kastade sig i raseri
öfver honom. Genom börd och giftermål var han nära besläktad med många af
de förnämsta slafpatronernä; men alla bröto så fullständigt med honom, att det
blef honom omöjligt att kvarstanna i staten; hans befattningar beröfvades honom,
och hans namn ströks öfverallt.
Men han var vid godt mod och beslöt att utgifva en tidning, »Philantropisten»,
i Cincinnati. Denna blef snart känd för sin moderation och hofsamhet, och till
och med fienden erkände, att dess skrifsätt var oklanderligt.
Icke dess mindre omgafs tryckeriet vid midnattstid den 12 juli 1835 af en
pöbelhop, som sönderslog prässen och skadade stilarna. På husväggarna
uppspikades plakat, å hvilka utlofvades belöning åt den, som arresterade mr Birney
och utlämnade honom till Kentucky såsom en den där flytt undan lagens arm.
Men han fortfor oförskräckt att utgifva sin tidning.
Då höllo invånarne i Cincinnati ett möte den 21 juli för att utröna, huruvida
»staden ville tillåta, att en abolitionisttidning utgåfves i densamma». Mötet, hvars
* Bryant and Gay: »A populär history oj the United States, vol. IV. pag. 319 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
