Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 5. Interiörer ur slaflifvet i Södern på 1830—40-talet; behandling af husslafvar; plantageslafvar: arbete, föda, bostäder, beklädnad, straff; rymmare; slafannonser; en slafauktion; slafsystemet; prästerligt godkännande däraf - Straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 slag på bara ryggen, hvilka fullkomligt hudflänga slafven, kallas i Södern
måttlig aga. Många herrar slå, tills de bli trötta, hvila sig och gå på igen, ända
tills slafvens kropp är en enda skälfvande blodmassa; stundom tvättas den då med
starkt saltadt vatten. Ibland sändes slafven till fängelset för några dagar för att
piskas vissa antal slag en eller flera gånger om dagen; därefter instänges han i
någon håla och beröfvas all föda; jag vet slafvar, som dött under denna
behandling.
Stundom tillgår piskningen på annat sätt: fyra pålar drifvas ned i jorden
på ett visst afstånd från hvarandra; offret utsträckes naket och framstupa mellan
dessa pålar, vid hvilka hans händer och fötter fastsurras med rep och sträckas i
form af ett St. Andreaskors. Därpå piskas han med långa läderremmar, till dess
de blodiga såren korsa hvarandra öfver hela kroppen. Äfven kvinnor — till och
med blifvande mödrar — underkastas detta förfarliga straff. Och det har mer
än en gång händt, att midt under detsamma ett dödfödt barn bragts till världen
— för hvilket brott modern sedermera dömts till ny hudflängning.
Sådana fasansfulla scener äro så vanliga i Georgien, att ingen faster
uppmärksamhet vid dem. Att hota slafvarne med döden, med att slå ut deras tänder,
eller * knacka in deras skallar» är vanligt vid hvarje förebråelse.
De, som rymma från sina herrar och fångas, få det värst. De sändas
vanligen till fängelserna för att bli hårdt piskade. Somliga ägare befalla konstaplarne
att piska dem offentligt på torget. Mest lida kvinnor af detta slags straff.
Konstaplarne i Södern äro brutala, vilda män. De hafva blifvit så vana vid att piska
och hudflänga negrer, att de äro blodtörstiga som tigrar.
På plantagerna erbjuda särskildt aftnarna skräckfulla scener. Sådana slafvar,
som ej hunnit fullgöra sitt dagsarbete eller som begått något annat fel, undergå
tortyren efter slutad arbetstid. Jag har ofta sent in på natten eller långt före
gryningen hört hvinet från piskan och ljudet af slagen samt den stackars negerns
skri genomskära tystnaden––*.
* En af abolitionisternas främste män skref i ett bref till den berömde senatorn Charles
Sumner om ett besök i New Orleans’ fängelser. »–I negerrummet såg jag mycket, som
kom mig att blygas öfver att jag var hvit. Jag inträdde på en stor stenlagd gård, rundt
omkring hvilken man såg gallerier, fyllda med slafvar af olika kön och af alla åldrar och färger;
jag hörde smällar af en piska liknande skott ur skarpladdade pistoler. Jag vände mig om och
såg en syn, vid hvilken blodet kallnade i mina ådror och håret reste sig på mitt hufvud. Där
låg en svart flicka utsträckt framstupa på ett bräde; hennes båda händer voro hopsnörda och
bundna vid brädets ena ända, hennes båda fötter vid andra ändan, och öfver veka lifvet gick
en rem, som var lagd rundt omkring brädet och tryckte henne tätt intill detsamma. Nedanför
denna var hon alldeles naken. Bredvid henne, på ungefär sex fots afstånd stod en jättestor
neger med en lång piska, hvilken’ han begagnade medlfruktansvärd kraft och underbar
noggrannhet. Hvarje slag slet bort en del af huden, som fastnade vid piskan eller föll ned på
golfvet, medan blodet rann utför den olyckligas kropp. Den arma varelsen våndades och skrek
samt ropade i en ton, som vittnade om hennes fruktan för döden, till sin vid hennes hufvud
stående husbonde: »Skona mitt lif! Slå mig icke till döds!» Men del fruktansvärda tortyr*
instrumentet fortsatte sitt arbete; öppning efter öppning gjordes i hennes kropp, tills denna
blef blott en massa af röda, skälfvande muskler.–Någonting synnerligt otäckt i denna
ohyggliga bestraffning var dess offentlighet;–den försiggick på en gård, omgifven af gallerier,
fyllda- med slafvar af båda könen.–Ni tror måhända, att de skyndade fram att, slagna
af fasa, - betrakta det gräsliga skådespelet; nej, visst icke; många bland dem sågo knappt
därpå och de flesta voro fullkomligt likgiltiga därför». — Se »Nyckeln till Onkel Toms stuga»,
sid. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
