- Project Runeberg -  Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia /
123

(1896) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 7. John Quincy Adams 1825—29; And. Jackson 1829—37; bildandet af whigpartiet; slafveriet inom distriktet Kolumbia; den stora »petitionsstriden» på 1830—40-talet; Athertonmunkaflen 1838

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det hånar de fattiga, de många; det ser ned med förakt på folket. Det lagstiftar

mot de fattige och för de rike.–-

Det finnes äfven ett annat parti, som representerar folkets flertal, det flertal
som icke har den eftertraktade penningen, utan endast den giriga lystnaden
därefter. Detta är det demokratiska partiet. Det älskar penningen lika väl som whig-

partiet, men har fått mindre af honom.–Whigpartiet dyrkar penningen; han

är whiggudens kropp; det gifves ingen högre lag. Det demokratiska partiet dyrkar
flertalets mening; hon är demokratgudens röst; det gifves ingen högre lag. För
whigpartiet är det — lika mycket hur penningen vunnits, vare sig genom opie-

smuggling eller slaflorsäljning — pecunia pecuniata, det myntade myntet.–-

Det är därför ingen väsentlig skilnad mellan whigpartiet och det demokratiska
partiet, hvad de sedliga grundsatserna angår. Whigen bringar till heders den
vunna penningen, demokraten begäret att vinna penningen. Den ene står icke
högre eller den andre icke lägre; de äro hvarandra alldeles lika — en whig är en
demokrat, som hunnit till mognad; hans tid har kommit. En demokrat är en ung

whig, som skall lagstifta för penningen, så snart han vunnit honom*.–-»

Vid studium af landets politiska och sociala historia skall man finna denna
analys riktig. Det är i synnerhet tre intressegrupper, som utgöra partiernas
stridsäpplen: den första konstitutionsutkastet, dess antagande och befästande; vidare
förhållandet mellan Förenta Staterna och utrikesmakterna, och slutligen det inre
systemets förbättring, bank- och tariffrågor, hamn- och flodregleringar.

Men längre fram lyckades det slaffrågan att helt och hållet omgestalta partierna.
Det fanns naturligtvis i Norden äfven whigs, som voro emot slafveriet,
förnämligast dess vidare utbredande. Men vid den tid, vi för närvarande beröra,
1830—1840-talet, fanns det i kongressen, utom John Quincy Adams, endast en
enda man som stod emot slafmakten. Det var senatorn J. P. Hale. Och Adams hade
intagit sin ställning mindre af intresse för själfva slafsaken i och för sig än af
sårad rättskänsla i den stora »petitionsstriden», då kongressen antog Calhouns bill
emot »petitionsrätten».

Denna strid i Förenta Staternas kongress utgör ett af de viktigare momenten
af den kamp, vi här skildra.

Abolitionisterna hade satt främst på sitt program att verka för upphäfvandet
af slafveriet och slafhandeln särskildt inom distriktet Kolumbia.

I detta distrikt, som stod under regeringens jurisdiktion, visade sig
slafsystemet från sin fulaste sida, hvilket stack så mycket bjärtare i ögonen, som
hufvud-staden i detta fria land, Washington, låg just här. Det var alls ej ovanligt att få
se slafdrifter, hopkedjade män, kvinnor och barn, under »påfösarnes» piskslag
och eder långsamt tåga förbi den höjd, hvarå Kapitolium — denna monumentala
frihetshall — tronade, och kongressmedlemmarne kunde under rasterna mellan
debatterna fägna sina ögon med denna uppbyggliga syn. Också hade deras hjärtan däraf
blifvit rörda till sådan mildhet, att de 1820 förordnat, det slafvarne inom staden,
män och kvinnor, skulle straffas med endast 40 piskrapp på nakna kroppen!

Särskildt voro alla förordningar, som rörde Aen fria färgade befolkningen,
ovanligt hårda. En fri färgad man eller kvinna kunde hvad stund som helst på
öppen gata eller vid sitt hems härd af någon vinningslysten spekulant i människo-

• Theodor Parker: Samlade skrifter, del 9, uppsatserna om »Slafmakten i Amerika»,
»Nebraskafrågan» m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhkfoen/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free