Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 7. John Quincy Adams 1825—29; And. Jackson 1829—37; bildandet af whigpartiet; slafveriet inom distriktet Kolumbia; den stora »petitionsstriden» på 1830—40-talet; Athertonmunkaflen 1838
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mr Pinckney önskade talmannens utlåtande, huruvida en gentleman hade rätt
att uppläsa en petition.
Mr Adams sade, att han uppläste petitionen som en del af sitt tal, och han
antog detta vara ett privilegium för en.medlem af Huset. Det var ett privilegium,
som han skulle utöfva, till dess det genom ett positivt beslut blefve honom
be-röfvadt.
Talmannen upprepade, att gentlemannen från Massachusetts hade rätt att
göra en kort antydan om petitionens innehåll. Det var ej talmannens sak att
af-göra, huruvida detta skulle ske med gentlemannens egna ord eller om han kunde
citera petitionen.
Mr Adams: »Vid den tid, min vän från Syd-Karolina–-»
Talmannen sade, att gentlemannen måste fortsätta att angifva petitionens
innehåll.
Mr Adams: »Jag gör så, herr talman.»
Talmannen: »Icke enligt talmannens åsikt.»
Mr Adams: »Jag var vid denna punkt af petitionen:’djupt bedröfvade öfver
dess tillvaro i en del af vårt land, öfver hvilken kongressen äger uteslutande
jurisdiktion i alla frågor af hvad slag som helst’–»
Höga rop: »Till ordningen! Till ordningen!»
Mr Adams: *–’Ingå med den mest allvarliga petition till eder ärade
kår’–»
Mr Chamber från Kentucky reser sig och begär att gentlemannen skall kallas
till ordningen.
Mr Adams mycket högt: »–’att omedelbart upphåfva slafveriet i
distriktet Kolumbia––»
Mr Chamber upprepar sin begäran, och talmannen tillsäger mr Adams att
intaga sin plats.
Mr Adams höjer rösten ännu mera och fortsätter så kraftigt, att det höres
öfver oväsendet: »— — ’och att förklara hvarje människa fri, som sätter
sin fot på dess markF–>
Bullret i salen var nu tumultuariskt. Talmannen afgjorde, att ingen talare
hade rätt att uppläsa en petition, vare sig lång eller kort.
Mr Adams reserverade sig emot hvarje beslut, som afsåg att fastslå den
principen, att en medlem af Huset ej skulle äga rätt att föredraga hvad han önskade.
Han hade aldrig förr hört något sådant. Om denna praxis skulle omstörtas, borde
beslutet lagas till protokollet, så att det kunde synas, huru fullständigt det fria
ordet var undertryckt i Huset. Om föredragandet af ett skriftligt anförande skulle
undertryckas i hans person, så, vid Gud, skulle han endast finna sig däri genom
ett protokollsbeslut.
Därpå afslöt han petitionen. Petilionärerna »tillkännagåfvo vördsamt sin
afsikt att årligen framlägga samma petition inför den ärade kåren, så att det
åtminstone skulle bli ett memorial i den mänskliga frihetens sak, att de gjort hvad
de kunnat».
Dessa ord upplästes under bedöfvande rop af »till ordningen» från hela salen.
Mr Adams hade emellertid läst petitionen till slut, hvarefter den bordlädes.
Vid början af nästa kongress förnyades åter mr Pinckneys resolution om
förbud mot petitioner, som afsågo slafveriets upphäfvande. Några dagar därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
