- Project Runeberg -  Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia /
128

(1896) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 7. John Quincy Adams 1825—29; And. Jackson 1829—37; bildandet af whigpartiet; slafveriet inom distriktet Kolumbia; den stora »petitionsstriden» på 1830—40-talet; Athertonmunkaflen 1838

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framlämnade mr Adams något öfver 200 petitioner, hvarefter han gjorde ett
uppehåll och vände sig om liksom för att återtaga sin plats. Men plötsligt framtog
han ännu ett papper och utbrast, ’efter en hastig blick däri, med
genomträngande röst:

»Herr talman, jag har ännu kvar en petition af något egendomlig karaktär,
och jag hemställer till talmansstolen, om det hör till ordningen att föredraga den.»

Den öfverraskade talmannen — sedermera presidenten Polk — kom sig ej
för att afvisa den alltid lika djärfve försvararen af det fria ordets rätt, och denne
tillkännagaf då, att petitionen kom från elfva slafvar, som icke själfva kunde skrifva,
men som undertecknat den med sina »bomärken*.

Det uppträde, som följde härpå, hade — ehuru sedermera ofta upprepadt —
då ännu aldrig haft sin like i den amerikanska kongressen. Den pöbelaktiga anda,
som under några år rådt i Nordens städer, blossade nu upp äfven här.

Talmannen äskade förgäfves tystnad. Mr Levvis från Alabama rusade med
knutna näfvar fram mot mr Adams och skrek: »Vid Gud, sir, detta tåla vi inle
längre!*

»Förräderi, förräderi!» skreko ett dussin andra röster; »vräk ut den gamle
skurken! Ut med honom! Låt honom ej längre vanära Husetl»

Mr Lewis förklarade, att samtliga representanter för sydstaterna skulle fordra,
att Huset använde sin fulla makt att straffa en medlem, som vågade framlägga en
sådan motion. Om detta icke ögonblickligen skedde, yrkade han att nämda
representanter strax borde lämna Huset och återvända till sina valkretsar. Flera af
hans kolleger instämde högljudt häri.

Efter en stunds stormig och oordnad diskussion föreslog mr Thompson från
Syd-Karolina ett amendement till den föregående resolutionen, att mr Adams gjort
sig skyldig till stor vanvördnad emot Huset genom att framlägga en petition från
slafvar och att han borde inkallas inför Husets skrank för att emottaga en sträng
tillrättavisning af talmannen. Han, mr Thompson, uttalade samtidigt sina varma
känslor för slafsystemet, hvilket i alla dess faser vore en välsignelse, en välgärning,
och han vore stolt öfver att vara en amerikan, en syd karolin, en slafägare.

Förslaget att framkalla den vördnadsvärde expresidenten lik en skolgosse till
skranket för att erhålla en skrapa af en jämförelsevis ung talman stötte dock de
flesta och gillades icke. I stället antogs följande resolution:

Att John Quincy Adams, representant från staten Massachusetts, gjort sig
rättvist förtjänt af den skarpaste tillrättavisning af Huset, emedan han försökt inför
detta framlägga en petition från slafvar.

Diskussionen hade nu varat från tidigt på förmiddagen till kl. 7 på aftonen.
Mr Adams hade under hela tiden suttit lugn på sin plats, oberörd af oväsendet.
Men när till sist mr Lewis förklarade, att mr Adams genom att framlämna en
petition från slafvar om »upphäfvandet af slafveriet i distriktet* gjort sig skyldig
till ett lagbrott och borde ställas inför distriktets domstol såsom »hafvande
uppmuntrat slafbefolkningen till insurrektion», då anmärkte mr Adams helt lugnt, att
mr Lewis borde vara mera noggrann rörande fakta, alldenstund ifrågavarande
petition var emot och icke för abolition inom distriktet.

Om en vålnad plötsligt visat sig bland den ursinniga mängden, skulle ej en
mera förstenad häpnad blifvit följden däraf. Men efter ett ögonblick utbröt stormen
ånyo; vredgade röster kräfde högljudt upprättelse för »det lidna hånet», och mr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhkfoen/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free