Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 8. Konfiskerandet af abolitionistskrifter 1835; kongressdebatt om Arkansas; andra seminolkriget 1835; Armistadaffären 1839; missnöje med England; »Creolen» 1841; mr Giddings i kongressen; kongressscener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han synbarligen bar i sin ficka. Men i samma stund störtade Giddings vänner
fram till hjälp, hvarefter han omsider kunde sluta sitt tal*.
Det var ej sista gången Giddings på detta sätt var utsatt för personlig skymf
och verklig dödsfara midt i kongressen. Och detta alltid i sammanhang med
slaf-frågan. Så t. ex. framlade mr. Thompson från Syd-Karolina mot slutet af 1841 års
kongress en motion om att 100,000 dollars skulle anslås åt de seminoler, som skulle
vilja godvilligt emigrera västerut — Floridakriget var nämligen ännu icke slut.
Giddings förklarade emellertid, att motionen innerst hade ett helt annat syfte:
man ville nämligen förvärfva sig vissa hvita medborgares föregifna rätt till de
flyktingar, som sökt skydd hos seminolerna. Och samtidigt blottade han alla de
nedrigheter, som blifvit begångna mot dessa flyktingar.
Hans tal väckte stor uppståndelse, särskildt bland representanterna från
Georgien. En af dem reste sig och förklarade, att »abolitionismen var en
moralisk pestilentia», samt att Giddings »skulle bli hängd», om han någonsin komme
till Georgien. Motionens framläggare yttrade, att han ej ville göra whigpartiet
ansvarigt för hvad som sades af »den obskuraste af alla partiets obskura
individer», och en tredje rusade tvärs öfver golfvet för att kasta sig öfver Giddings,
men blef hindrad af flera nordstatsmän.
På alla dessa förolämpningar svarade denne klart och kraftigt; han framlade
bevis för alla sina påståenden; han visade dessutom, huru både presidenterna
Jackson och von Buren hade nedlåtit sig till att bli slafhandlarnes agenter i
konflikten med England; han sade, att han kände sig förödmjukad, djupt förödmjukad
vid att (blickande omkring sig) se 230 amerikanske statsmän på fullt allvar
öfver-lägga till förmån för människojägare, usla skurkar, mogna för galererna, och till
slut bad han att få framställa en fråga af mera enskild natur. Då han nyss förut
hållit sitt anförande till Huset, hade han sett några personer stå midt framför
sekreterarens bord, bland dem äfven Dawson från Louisiana; just som han slutat
att tala, hade denne hastigt kommit gående fram mot sekreteraren, men vid
förbigåendet gifvit Giddings en stark stöt med armbågen. Denne hade därför frågat,
om detta hade skett för att förolämpa honom, hvarpå Dawson svarat ja och dragit
sin knif ur slidan. Innan något vidare hunnit hända, hade Dawson emellertid
blifvit undanförd af sina kolleger. Framläggande dessa fakta inför Huset, önskade
Giddings låta klart förstå, att han för sin egen del icke begärde Husets skydd, men
lämnade åt kåren att beskydda sin värdighet.
Flera representanter intygade, att de sett Dawson nalkas Giddings och stöta
till honom. Adams undrade, om Dawson fällt samma hotelse till denne, som han
för ett par dagar sedan yttrat till en annan representant, som höll på att
föredraga sitt anförande inför Huset, nämligen, alt om han, talaren, ej genast tege,
skulle han, Dawson, »afskära hans strupe från öra till öra». Allmänna meningen
var, att Dawson knuffat till Giddings för att förmå honom att förgå sig och
sålunda få förevändning att använda sitt farliga vapen.
Dessa kongress-scener äro betecknande för tonen och andan under den
slaf-partiets regime, som behärskade Förenta Staterna under mer än ett halft
århundrade. De äro äfven ett uttryck för Nordens pultroneri och krvperi inför det
triumferande slafsystemet. Men de vittna också om hjältemodet hos de få, som
vågade trotsa delta.
* Henry Wilson: Risc and Fall of (ho Slacepoicer, vol. I, pag. 455.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
