Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 10. Splittring bland abolitionisterna; presidentvalet 1840; »the Liberty party»; adress till slafvarna; abolitionisternas radikalism; fria färgade sjömän fängslade i Söderns hamnar; Samuel Hoarse; presidentvalet 1844; annektionen af Texas; krig med Mexiko 1846; protester från nordstaterna och abolitionisterna; Wilmotförbehållet 1846; Oregonfrågan; Calhouns uppträdande; Söderns vrede; presidentvalet 1848; »freesoilpartiet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var nu, som Calhoun i senaten energiskt påyrkade Texas’ införlifvande
med unionen. Men tiden härför var ännu ej mogen. Mäktiga röster höjdes häremot.
Presidenten van Buren, som nyss efterträdt Jackson, var emot saken, hvilket biet
hans politiska död; gamle expresidenten Adams varnade för införlifvandet, och
Webster, som då ännu icke svikit frihetens sak, höll sitt berömda tal i »Niblo’s
Garden», hvarvid han yttrade:
»Jag säger, att Texas införlifvande skulle gå ut på att gifva det afrikanska
slafveriet på detta fastland en längre varaktighet och en större utsträckning. Jag
har länge hyst denna mening, och jag skulle nu icke för någonting i världen vilja
undertrycka henne; emedan det skulle öka slafveriets elände, slafvarnas antal och
göra deras träldom långvarigare, motsätter jag mig detsamma ovillkorligt och utan
alla omständigheter, i denna tid och i alla tider, nu och för evigt!» *
Detta gjorde verkan; frågan tystnade för en tid och syntes aflägsen, när
demokraterna vid 4840 års val blefvo slagna. Men när Harrison dog och den
virginske slafägaren Tyler oförmodadt kom till styret, sågo »systemets» vänner, att
deras man var kommen. Webster, som ensam af sina kolleger vid
presidentombytet kvarstod i kabinettet såsom statsminister, var dock i vägen. Han skulle
aflägsnas, hvilket också skedde, hvarefter till hans efterträdare valdes först Upshur
från Virginien, sedan Calhoun, annektionsplanens egentlige ledare.
En oerhörd agitation började nu. Texas införlifvadt med unionen skulle bli,
enligt uttalanden af framstående sydstatsmän, »ett Gibraltar för Södern», skulle
»bli en permanent garanti af slafsystemet, på hvilket det skulle ha det mest
välgörande och stärkande inflytande». »Nu eller aldrig» blef de ledande
demokraternas lösen. Det verkar nästan komiskt, då man i Jeff. Davis’ stora arbete läser, alt
förvärfvandet af nya slafområden, såsom Texas, Nebraska o. s. v., visst icke, som
antislafveripartiet påstod, skulle öka slafsystemets styrka, utan snarare försvaga den.
Enligt hans bevisföring skulle Söderns ifver att genomdrifva annektionen visa, att
det var Södern, som gent emot den annektionsfientliga Norden ville göra slut på
slafveriet, ett påstående, som Davis i hela sin framställning söker göra troligt**.
När kongressen samlades i dec. 1844, syntes det klart, alt Texaspartiet vunnit
betydlig anslutning, och yttranden fälldes sådana som: »Texas eller skilsmässa»,
»bättre vara ute ur unionen med Texas än i den utan detta land».
Under den långa och häftiga debatt, som varade långt ut på våren 1845,
försiggick bakom kulisserna elt lifligt intrigspel. I Kapitoliets försalar och
tamburer trängdes spekulanter i landjobberi och människojobberi, aktieägare från Texas
och bolagsmän från Mexiko, liksom gamar vaktande det byte de hoppades vinna
och bullersamt knuffande sig fram öfverallt. Aldrig förr, yttrar en dåvarande
senator, den blifvande vicepresidenten H. Wilson***, hade kongressen varit utsatt
för trycket af elt så fördärfligt inflytande.
Presidenten Tyler hade i silt budskap lill kongressen påyrkat omedelbar
handling.
Men det fanns vissa svårigheter att öfvervinna. Texas hade råkat i krig
med Mexiko, en mot Förenta Staterna fredligt sinnad makt. En vapenhvila hade
inträdt, som tycktes lofva framgång åt de underhandlingar, hvilka fördes mellan det
* Theodor Parkers Samlade skrifter, del 4, sid. 148.
*• Se JefT. Davis: The >Hi sv and Fall of thc confvderatc Gorcrnment», vol. I.
•** Henry Wilson: The Rise and Fall of ihe Slacc/mcer, vol. I, pag. 001.
C. Båath Holmberg, Negerslafveriet. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
