Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 10. Splittring bland abolitionisterna; presidentvalet 1840; »the Liberty party»; adress till slafvarna; abolitionisternas radikalism; fria färgade sjömän fängslade i Söderns hamnar; Samuel Hoarse; presidentvalet 1844; annektionen af Texas; krig med Mexiko 1846; protester från nordstaterna och abolitionisterna; Wilmotförbehållet 1846; Oregonfrågan; Calhouns uppträdande; Söderns vrede; presidentvalet 1848; »freesoilpartiet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid, då blotta önskan att komma i besittning af ett skönt land samt den
erforderliga makten att förverkliga denna önskan förlänade herravälde öfver stora områden.
Men medeltidens barbarer föröfvade den nakna gärningen utan att söka rättfärdiga
eller bemantla den. Våra moderna kulturfolk utstoffera ett lyckadt röfvarföretag
med alla möjliga vackra principer, frihet och »manifest destiny».
Mexikanerna sände nu en här emot general Taylor, men denna blef slagen,
hvarefter Taylor öfvergick Rio Grande och besatte den mexikanska fästningen
Matamoras. Nyheten härom väckte till lif en väldig »patriotisk» hänförelse inom
Förenta Staterna, i fall man kan använda detta uttryck om det feberglödande
vinstbegär, som vid denna tid behärskade en stor del af den fria amerikanska republiken,
och 20,000 frivilliga anmälde sig att ingå i hären. Kongressen sammanträdde, och
presidenten förklarade i sitt budskap, att Mexiko börjat fientligheterna, att kriget,
»Oaktadt alla våra bemödanden att förhindra det», stod för dörren samt alt
amerikanskt blod blifvit spilldt på amerikansk mark» * — alltsammans bevisligen
historiskt osant. Också voro flera af Förenta Staternas främste män afgjordt emot
detta krig. Calhoun gjorde hvad han kunde för att afstyra det, och Henry Clay
förklarade, att »intet på jorden skulle ha frestat eller förmått honom att rösta för
en bill, stämplad med uppenbar falskhet **. Kongressen förklarade därefter, att till
följd af Mexikos egna handlingar hade krig med nämda makt utbrutit, hvarefter
10 millioner dollars beviljades till krigets förande. — Delta förslog dock ej långt,
ty innan kriget i oktober 1847 var slut, hade det kostat Förenta Staterna 30,000
människolif och 115 millioner dollars ***.
Som bekant är och som förutses kunde, led Mexiko nederlag i den ojämna
striden, dess hufvudstad intogs, dess president måste fly, och i fredsfördraget den
2 februari 1848 erhöllo Förenta Staterna mot 15 millioner dollars de oerhörda och
rika provinserna Texas till Rio Grande, New Mexiko och Kalifornien.
De nya »territorierna», nästan lika stora som de första tretton staterna
tillsammans, blefvo snart tvisteämnen mellan syd- och nordstaterna. Liksom i Texas
hade också i dessa slafveriet blifvit förbjudet af Mexiko; de voro alltså vid sin
förening med Förenta Staterna »fritt område». Men ej nog härmed, Mexiko hade
vid fredsfördragets ingående försökt genomdrifva en bestämmelse, att de fortfarande
skulle vara fria. Men detta misslyckades: »blotta tanken på ett sådant fredsfördrag
är en omöjlighet», svarades å Förenta Staternas sida, »och ingen president skulle
våga framlägga ett dylikt inför senaten; äfven om Mexiko erbjöde ett dubbelt så
stort territorium, fotshögt betäckt med rent guld, men mot det enda villkor, att
slafveri därstädes icke finge införas, skulle anbudet utan ett ögonblicks tvekan
blifva afslaget».
Redan i augusti 1846 hade David Wilmot från Pennsylvanien föreslagit i
kongressen, att slafveri icke skulle tillåtas i de territorier, hvilka möjligen komme
att afträdas till Förenta Staterna i den blifvande freden med Mexiko. Detta var
det bekanta »Wilmot förbehållet», som antogs i Huset, men afslogs i senaten.
Liknande försök hade med samma resultat sedan gjorts af representanterna
Preston King och Hamlin. Sydstatsrepresentanterna vidhöllo sin fordran att få
emigrera till de nya territorierna med sin egendom — slafvarna —, lika så
* H. v. Holst: »John C. Calhoun», pag. 277.
** Carl Schurz: »Life of Henry Clay», pag. 290.
**• Henry Wilson: »/?<se and Fall of the Slacepoiccr», vol. II, pag. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
