Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 10. Splittring bland abolitionisterna; presidentvalet 1840; »the Liberty party»; adress till slafvarna; abolitionisternas radikalism; fria färgade sjömän fängslade i Söderns hamnar; Samuel Hoarse; presidentvalet 1844; annektionen af Texas; krig med Mexiko 1846; protester från nordstaterna och abolitionisterna; Wilmotförbehållet 1846; Oregonfrågan; Calhouns uppträdande; Söderns vrede; presidentvalet 1848; »freesoilpartiet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som inom kort skulle genom hans död miste sin främste målsman. Men han,
som så länge fört detta slafsystem från seger till seger, förlorade nu slaget.
Debatten var långvarig och ytterligt skarp. Allvarliga och kraftiga protester höjdes
mot sydstatsrepresentanternas fordringar.
Särskildt märkligt var Websters inlägg: »Mitt motstånd», yttrade han bland
annat, »mot slafveriets tillväxt i detta land och slafstatsrepresentationens tillväxt är
allmänt och universellt. Det har ingenting att göra med latitudgraderna eller
kompassens punkter. Jag skall motsätta mig all sådan utsträckning i alla tider och
under alla omständigheter, till och med emot alla lockelser, emot alla föregifna
inskränkningar medelst stora intressen, mot alla kombinationer, mot alla
kompromisser» *
Det dröjde dock icke två år, innan han dukade under för presidentstolens
»lockelse* och själf häfdade slafveriets utbredande! —
Emellertid led Södern, tack vare dess splittring, denna gång ett afgjordt
nederlag, och friheten segrade, ty efter det striden om Oregon i kongressen varat fyra
hela månader och efter en slutdebatt, som räckte en hel dag och natt ända till
klockan 9 följande morgon, antogs en bill, som stadgade, att slafveri vore förbjudet
i territoriet Oregon.
»Nu», utbrast Calhoun, »är den stora striden mellan Norden och Södern slut,
nu är skilsmässan mellan Norden och Södern en verklighet. Södern har nu endast
att fullgöra en högtidlig förpliktelse, mot sig själf, mot konstitutionen, mot unionen.
Hon är nödsakad att fatta ett beslut, att icke tillåta, att det längre fortgår på detta
sätt, men att visa, att hur högt hon än ställer unionen, gifves det dock frågor,
som för henne äro af större vikt än denna!»
Det är betecknande för de radikalaste sydstatsmännen, sådana som Calhoun,
Douglas, Jefferson Davis m. fl., att så fort de ej alltid kunna genomdrifva sin
vilja, så fort äfven Nordens intressen och önskningar tagas i betraktande och en
enstaka gång afgå med seger, strax höres ett rop om Nordens förtryck, om de
orättvisor den arma Södern måste lida, som ej alltid får sin vilja fram. Ingen
har tydligare än den sistnämde yttrat detta, då han säger, att det ej var Nordens
många orättvisor i smärre ting, som orsakade den »alltjämt fördragsamma, för
fred och union» sträfvande Södern så djup sorg, men det var »den systematiska
och envisa striden att beröfva Södern en jämlikhet i unionen, som kulminerade i
dess uteslutande från territorierna, staternas gemensamma egendom»**.
Detta yttrande kommer i rätt belysning först då man betänker, att dessa
omstridda territorier ligga norr om den i Missourikompromissen antagna linje,
öfver hvilken slafveriet icke fick gå, och att Söderns fordran på »systemets»
införande å förbjuden mark alltså var ett brott mot fattadt laggiltigt beslut.
Också yttrade presidenten Polk, då han sanktionerade Oregonterritoriets
organisering, alt »om detta territorium sträckt sig söder om kompromisslinjen,
skulle frågan erhållit en helt annan karaktär och mitt handlingssätt kommit att
motsvara min öfvertygelse».
Från denna stund blef äfven upphäfvandet af Missourikompromissen ett
tyst mål för de sydstatsmän, som ej redan nu omfattade skilsmässotanken, ett mål
som vanns genom Nebraskafrågans afgörande. Men från denna stund och bok-
* Theodor Parkers Samlade skriftr, del IV, sid. 150.
** Jeff. Davis: The Rise and Fall of the confederate Government, vol. I, pag. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
