Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 10. Splittring bland abolitionisterna; presidentvalet 1840; »the Liberty party»; adress till slafvarna; abolitionisternas radikalism; fria färgade sjömän fängslade i Söderns hamnar; Samuel Hoarse; presidentvalet 1844; annektionen af Texas; krig med Mexiko 1846; protester från nordstaterna och abolitionisterna; Wilmotförbehållet 1846; Oregonfrågan; Calhouns uppträdande; Söderns vrede; presidentvalet 1848; »freesoilpartiet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stafligen intill hans sista andetag var unionsupplösning en nästan fix idé hos
Calhoun. Att förena Södern, att bereda den till strid, att sätta den i stånd att
uppträda med kraft och segervisshet — det var Calhouns sista sträfvande i lifvet*.
För någon tid voro dock alla stridsfrågor undanskjutna, och det nya
presidentvalet upptog helt och hållet den allmänna uppmärksamheten.
Förberedande möten höllos af alla partier, och presidentkandidater utvaldes.
Först sammanträdde det demokratiska nationalkonventet i Baltimore och föreslog
»general» Lewis Cass till president samt William Butler till vicepresident. Cass
var i själfva verket en obetydlig man, som visat sin styrka i att kunna »vända
kappan efter vinden». Så var han först federalist, därpå en af Jeffersons
anhän-hängare; så försvarade han Adams och Clay i deras strid mot Jackson, hvarefter
han blef en entusiastisk beundrare af denne senare; därefter slöt han sig till
whiggen Harrison och var vid tiden för 1848 års val en rättrogen demokrat. Han
hade väckt demokraternas hopp genom det beryktade »Nicholson-brefvet», hvari
han vände sig emot tillämpningen af förordningen af år 1787 och
Wilmot-förbe-hållet med hänsyn till de nya territorierna och talade för folkets rätt att
godtyckligt införa eller afskaffa slafveriet. Denna senare af Douglas såsom
»squatter»-och »folksuveränitetslära» utvecklade doktrin upptogs till en början vänligt af
Södern, men föll längre fram åter i onåd, när det visade sig, att den lika väl kunde
användas som vapen mot slafveriet. För tillfallet tillräknades den dock general
Cass såsom förtjänst.
Whigkonventet sammanträdde i Philadelpha något senare. Till en början voro
meningarna mycket skilda; en del af partiet önskade uppställa Clay, hvilken de
ännu ansågo såsom sin ledare och chef; en annan del åter, som var mera
bestämd emot slafveriet, önskade Webster, naturligtvis främst därför, att hans
duglighet var så allmänt erkänd, men ock på grund af ett hans yttrande på elt
förberedande whigmöte i Springfield, då han berömt sig af att hafva varit den egentlige
upphofsmannen till Wilmot-förbehållet: »Bekände jag mig icke år 1837 till hela
denna lära, helt och hållet? Jag kan icke alldeles gilla, att nyare upptäckare
göra anspråk på förtjänsten däraf och uttaga patent därpå. Vi skola begagna
det första och sista och hvarje tillfälle, som erbjuder sig, att motsätta oss
slaf-maktens utbredande».
Men allra största delen af partiet, som icke var antislafverisinnadt, enade
sig om sydstatsmannen och slafägaren, general Zacharias Taylor. Denne stod
sedan mexikanska krigets slut på höjdpunkten af sin popularitet. Han var dock
i politiskt hänseende en obetydlighet och hade ej heller själf hyst ens en tanke
på presidentstolen. Det Oaktadt var det han, »den okunnige gränsöfversten, som
ej röstat på 49 år», som nu blef »spelets främsta docka» och kring sitt
lager-krönta namn samlade nationens flertal.
Till vicepresident utsåg whigpartiet Millard Fillmore.
Frilandspartiet eller motståndarne till slafveriet samlades till konvent i Buffalo;
de uppställde ånyo sitt program, kändt under namnet »Buffalo-platformen»: »Inga
flera slafstater, inga flera slafterritorier, inga flera kompromisser med slafveriet,
frihet för Oregon, Kalifornien och New Mexiko samt: fritt land, fri yttranderätt,
fritt arbete och frie män».
Till »frilandspartiet» hade äfven slutit sig det nya lilla parti bland demo-
* H. v. Holst: John C. Calhoun, pag. 318 o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
