Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 12. Revolutionsåret 1848 och kongressjubel i Washington öfver »frihetens» triumf; Pearl-affären; kongressens verkliga frihetssinne; pöbeluppträde i Washington; scen i senaten; John Quincy Adams’ död 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mycket sant och mycket riktigt», yttrade en tredje, som tog tillfallet i akt
att förklara sig »trött och sjuk af den eviga slaffrågan, hvilken endast tjänade till
att hindra frihetens utveckling och utsläcka det ljus, emot hvilket en nedtryckt
värld riktar sina förhoppningsfulla blickar».
Och senatorn Foote, samme man, som inom några få dagar skulle med sådan
ifver yrka på de mäns bestraffning, hvilka sökt rädda ett litet antal färgade
flyktingar, utbrast nu: »Det ärofulla verk, som börjat så väl, kan endast få en utgång,
en lycklig fullbordan. Tyrannernas och slafveriets dagar nalkas hastigt sitt slut.
Den lyckliga tidsålder, som kännetecknas af mänsklighetens befrielse från borgerligt
förtryck samt af de af alla folk erkända stora principerna: folksuveränitet, jämlikhet
och broderskap, denna tidsålder synes nu hafva inträdt!»
De få antislafverirepresentanterna inom kongressen försvarade tappert sina
principer och påpekade själfmotsägelsen i att sjunga jubelhymner öfver frihetens
triumf i Europa och samtidigt proklamera ett än mer än förut despotiskt och
hopplöst tyranni inom sitt fädernesland.
»Blicka ut genom delta fönster», sade Giddings, »och I skolen se ett
slaf-fängelse, hvars dystra murar i all sin stumhet vältaligt framhäfva edert hyckleri!
–– Skall icke Frankrike med afsky afvisa alla edra föregifna sympatier?
Skall det ej förakta ett sådant mått af bedrägeri och falskhet, när det ser en nation
af slafpatroner förklara sina sympatier för ett fritt folk?»
Men i hela Washington firades, trots dess slaflangelse och dess slafdrifter,
den franska frihetens dag med illumination och fyrverkeri, med fackelprocessioner
och ståt, med buller och bång.
Samtidigt gled å den vackra Potomakflodens vatten en farkost fram, långsamt
och obemärkt; det var den ryktbar vordna »skonerten Pearl», som i ett nu skulle
bevisa värdet af all denna retorik och detta tomma festjubel. Den förde nämligen
utom sin ofGciela »timmerfrakt» äfven en lefvande last af 70 slafvar, de flesta af
dem helt unga och nästan hvita, hvilka vågat den stora risken att söka för egen
räkning vinna den frihet de nyss så högt hört lofsj ungas.
Deras antal var dock för stort för alt kunna hemlighållas. Skonerten blef
jagad af en beväpnad ångbåt, upphanns just vid flodens mynning och återfördes
med dess olyckliga passagerare samt dess ägare, kapten och besättning. Fångarna
möttes vid hamnen i Washington af flera tusende skriande människor och kunde
endast med möda föras i säkerhet i nyssnämda slaflangelse. Här besöktes de af
Giddings och Hamlin, som med stor personlig fara erbjödo sitt bistånd särskildt
åt de båda modige män, skonertens ägare och dess kapten, Sayers och Drayton,
hvilka af ren barmhärtighet sökt rädda de 70 slafvarna.*
Slafvamas öde var snart afgjordt; det bestod i att »säljas till Södern» och
där gå förlorade i det elände och den nöd, som väntade dem i denna del af
frihetens förlofvade land. Som sagdt voro många af dem unga, nästan hvita,
intelligenta människor, af hvilka åtskilliga blifvit mera bekanta, t. ex. de för sin skönhet
och sitt behag omtalade »systrarna Edmondson*. Sålda till Södern för ett pris af
15,000 dollars och för att tjäna de nedrigaste syften, räddades de af
människo-vänner, som friköpte dem. De kommo sedan att liksom Frederick Douglass utgöra
en heder för sin ras och en prydnad för det samhälle, som en gång utstött dem.
Mindre lycklig blef den äfven utmärkt vackra quadroonen Emily Russel, såld i
samma syfte som de förra till en brutal Baltimore-slafhandlare Slätter, hvilken väg-
C. Bunt)Ilolmbcrg, Negerslafveriet. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
