Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 13. Kaliforniens upptagande som stat; presidenten Taylor; kongress-strider; Henry Clay och »omnibusbillen» 1850; debatter i kongressen; Calhouns sista uppträdande; hans död; Websters uppträdande; hans 7-mars tal; verkan däraf; kompromissens antagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är i själfva verket en nog så märklig omständighet, att i denna viktiga
strid de trenne åldrige stridsmän, som under mer än ett tredjedels århundrade
varit landets politiske förare, för sista gången skulle häfda sitt lifs politiska
program. Clay och Calhoun hade icke svikit den sak en hvar af dem ansåg riktig.
Turen var nu hos Daniel Webster, »den store uttolkaren».
Allas ögon voro riktade mot honom. Frihetens vänner voro hoppfulla och
bidade med förtröstan och tillit hans tal. Ty hade han icke nyligen förklarat
Wilmot-förbehållet för sin »åskvigg»? Hade han icke ännu vid kongressens början
förklarat försöket att införa slafveri i New Mexiko såsom »fördömligt och
afsky-värdl»? Och mindes icke en hvar man och kvinna i Nya England hans käcka
ord om friheten: »Jag skall försvara den i lifvet, jag skall försvara den i döden;
och skulle jag icke lämna mina barn något annat arf, skall jag med Guds
välsignelse lämna dem arfvet af fria grundsatser och exemplet af ett manligt,
oberoende och konstitutionellt försvar af dessa grundsatser!*»
Hittills hade han hållit detta löfte och hans parti hyste ingen tvekan om, att
han allt fortfarande skulle hålla det. Det glömde, att han var unionens mest
ärelystne man, att han hela sitt lif fikat efter statens högsta värdighet och att han
nu, nära sjuttioårig, endast hade en chance kvar att vinna den — nästa presidentval!
Den 7 mars kom, och med denna det så ängsligt väntade talet.
Senatkammaren och alla dess närgränsande korridorer och rum voro öfverfulla med
allvarliga åhörare.
Den högreste, ännu i åldern ovanligt sköne mannen med de mörka dragen
började sitt tal med som alltid sällsynt värdighet och kraft: han antydde de stora
farorna och de hotande stormarna, »i hvilka alla fångna vindar äro lössläppta;
Östan, Västan, Nordan och den stormiga Sunnan, alla förena de sig om att
uppröra oceanen, att slunga dess böljor mot skyarna och blotta dess fördoldaste djup».
På grund af sitt patriotiska sinnelag påkallade han sina landsmäns uppmärksamhet:
>Jag talar i dag för unionens bevarande: hören mig för denna min saks skull!»
Första hälften af hans tal blef därefter en historik öfver slafmaktens
uppkomst och öfvervälde: »från konstitutionens första dag har landets politik varit i
Söderns händer». Slafveriet hade upphöjts till »en kristen institution, en stor social,
religiös och moralisk välsignelse–bomullsåldern hade blifvit en guldålder för
våra bröder i Söder». Till en början syntes han vara densamme som fordom,
men plötsligt förklarade han sig hafva intagit en ny position.
Södern hade faktiskt makten, alltså: låtom oss foga oss därefter, ty då
bevara vi unionen! Han vägrade att genom lag utesluta slafveriet från Kalifornien
och New Mexiko. Ty detta skulle vara att »gagnlöst reta våra bröder i Södern»
och att »mästra Guds lag». Han förklarade, att kongressen var förbunden att
göra fyra nya slafstater af Texas, att låta alla områden nedanom 36° 30’ blifva
slafstater; han ansåg Södern hafva rätt i sitt klagomål öfver Nordens obenägenhet
att utlämna förrymda slafvar, hvarför han ville understödja det nya lagförslagen
»med alla dess tillägg i hela dess vidd». Han uppmanade alla, som ej blifvit
förryckta af en fanatisk idé, att göra detsamma »såsom en moralisk skyldighet osh
en samvetssak**». I så fall skulle Södern å sin sida blifva tillmötesgående och
* Theodor Parkers Samlade skrifter, det IV, pag. 155.
** Henry Wilson: Rise and Fall of thc Slaccpoccr, vol. II. pag. 2-14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
