Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 14. Abolitionisterna verksammare än någonsin; Theodor Parker; lagen om förrymda slafvars återlämnande; den ovilja den väckte; möte i Faneuil Hall; den färgade befolkningens rop om hjälp; Websters agitation; kyrkans hållning; Ellen och William Craft samt Theodor Parker; slafven Shadrach; Thomas Sims; »Onkel Toms stuga»; petition framlagd af Sumner i kongressen 1852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifrån och hem till mig, ensam och obeväpnad, och att ingen enda af er skall röra
ett hår på mitt hufvud!*»
Huru mycket väldigare skulle han icke låta sin straffåska rulla, sedan landets
regering antagit den så sorgligt ryktbara och skamliga lagen om förrymda slafvar!
Denna lags innehåll var i korthet detta: hvarje slafägare hade rätt, om han
med tvenne vittnen kunde konstatera en slafs flykt, att efterjaga denne inom hela
Norden och utan vidare återföra honom i slafveriet. Den domare,-som vid
ansökan skulle vägra alt falla domen, gjorde sig skyldig till 1,001) dollars böter.
Hvarje medborgare i Förenta Staterna vore förpliktad att gripa eller hjälpa till att
gripa alla förrymda slafvar; en hvar, som lade hinder i vägen härför eller hjälpte
en flykting att undkomma, gjorde sig skyldig till G månaders fängelse samt 1,000
Theodor Parker.
dollars böter. De, som hjälpte till vid slaffångandet, erhöllo fem dollars belöning
och än mer efter måttet af visadt nit; den »kommissarie», som öfverantvardade
en flyktad slaf åt hans verklige eller föregifne herre, erhöll 10 dollars belöning.
Slafägaren hade rätt att i nödfall med våld låta föra slafven tillbaka till sydstaterna.
Kostnaden för denna transport skulle beläckas af Förenta Staternas kassa.
Slafveriet hade alltså härigenom upphöjts till en nationell angelägenhet. Och
alla invånare i Västerns stora »fria» republik hade blifvit förvandlade antingen till
människojägare eller lagbrytare!
Det gick som en storm öfver landet. Rop af sorg och ångest, vrede och
blygsel höjdes af alla rättänkande. Men applåder hördes äfven, särskildt från
affärsvärlden, den värld, hvars rikedom så mäktigt skulle ökas genom den ut-
• James Freeman Clarke: Antislaccry dai/s, pag. 134.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
