Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 15. Presidentvalet 1852; Daniel Websters död; Henry Clays död; presidenten Pierce; Stephen Douglas och Kansas-Nebraska-billen 1854; kongressdebatter; prästernas petition; bildandet af det republikanska partiet; »Knownothing»-partiet; Anthony Burns; emigrant-understödskompaniet och emigreringen till Kansas; gränsstriderna i Kansas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en annan lag som var slutgiltig, och denna lag »är i edra händer och edra armar.
— — Jag försäkrar er, att om vi resa oss beslutsamt och förklara att denne man
icke skall lämna Boston, nåväl, utan att lossa ett enda skott skola vi kvarhålla
honom här». Han föreslog därefter församlingen att mangrant nästa morgon
infinna sig vid domstolen, inför hvilken Bums skulle föras. Under lifliga
bifallsrop åtskildes mängden.
Men några brushufvuden hade redan före mötets slut störtat mot fängelset.
Detta var dock strängt bevakadt, och order hade blifvit gifven alt skjuta ned fången
hellre än att låta honom bortföras. Förbundsmyndigheterna hade äfven i fruktan
för oroligheter låtit till Boston afsända en större militärstyrka. Försöket att befria
fången med våld misslyckades alltså; soldaterna hade visserligen till en början
blifvit undandrifna, fängelseporten sprängd och en fångvaktare dödad. Men när
soldaterna började skjuta i luften, flydde angriparne hals öfver hufvud. Nästa
morgon inryckte trupperna och Parkers fredliga plan var overkställbar. Än mer,
det våghalsiga försöket var snarast en tjänst mot slafjägarne, enär det gaf dem
en ifrigt önskad anledning att kalla trupperna till sin hjälp.
Burns hölls nu strängt bevakad, och ingen fick mera tillåtelse att besöka
honom. Inför rätta försvarades han varmt af Richard Dana och advokat Ellis.
Men hans dom var redan på förhand besluten. När den fallit, togo Phillips, Parker,
Dana, Ellis och några andra antislafverimän farväl af Burns, hvars tårar uttryckte
både hans tacksamhet och hans sorg. *
Men så snart utgången blifvit känd, läto de flesta af Bostons jurister drapera
sina byråer i svart; från slädens kommunala byggnader flaggades på half stång
och flera köpmän läto å sina affärslokaler unionsflaggan hissas upp och nedvänd.
Polischefen John Hayes nedlade sitt ämbete, enär han ej ville vara med om domens
verkställande.
Stämningen i Boston hade nämligen under de tio dagar den skenbara
rättegången varade, blifvit allt mera upprörd; i många kyrkor lästes från predikstolen
böner för den fångne, och en stor del af prässen uttalade öppet sin harm samt
eggade folket till motstånd mot domens verkställande. Men — staden var fylld af
beväpnade trupper, och nere i hamnen låg den af presidenten enkom dit beordrade
amerikanska kuttern Morris* väntande på att föra denne darrande, förkrossade
svarte man tillbaka i det slafveri, hvilket han så tappert sökt undkomma.
Mellan dubbla led af soldater, eskorterad af en beväpnad stark trupp, fördes
Anthony Burns från sitt fängelse till hamnen, medan många tusenden af Bostons
invånare trängdes i alla gathörn, uppsändande förbannelser mot slafjägarne och
böner för det olyckliga offret. »Kidnappers, kidnappers», sorlade mängden, och
soldaterna bleknade af skam och blygsel. Alla butiker i de gator tåget skulle
passera voro stängda, sorgflaggor voro uthängda och i alla fönster trängdes
människor, som hotande knöto sina händer mot den sorgliga processionen.
När denna hunnit hamnen, fördes Burns ombord å kuttern, fortfarande under
stark bevakning; men i samma ögonblick bröt folkmassan igenom soldaternas
led, en stor mängd antislafverimän ilade fram för att säga fången ett sista farväl,
och just som skeppet lade ut, sträckte pastor Daniel Foster sin hand mot höjden
och ropade: »Låtom oss bedja». Som af en gemensam ögonblicklig ingifvelse blef
det plötsligt dödstyst i den oerhörda folkskaran; prästens röst hördes vidt omkring,
• Henry Wilson: Rise and Fall of Ihe Slacepoicer, vol. II, pag. 441
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
