Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 15. Presidentvalet 1852; Daniel Websters död; Henry Clays död; presidenten Pierce; Stephen Douglas och Kansas-Nebraska-billen 1854; kongressdebatter; prästernas petition; bildandet af det republikanska partiet; »Knownothing»-partiet; Anthony Burns; emigrant-understödskompaniet och emigreringen till Kansas; gränsstriderna i Kansas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men att den grymma lagen om flyktade slafvars återlämnande ingalunda
tillkommit »för syns skull» visade sig nogsamt öfverallt i de fria staterna, där upp*
rörande människojakter snart började höra till ordningen for dagen.
Kansas-Nebraska-billen var ej heller någon abstraktion. Invånarne skulle,
så föreskref den nya förordningen, själfva bestämma, om landet skulle bli slafstat
eller fristat. Detta var just den berömda »squattersuveräniteten». Men i Kansas
och Nebraska funnos i det närmaste ännu inga invånare, eller, rättare sagdt, å
detta ofantliga område bodde endast omkring 1,000 amerikanska medborgare.
Det parti, som skulle kunna hinna ditsända de flesta »nybyggare», skulle
alltså bli det egentligen vinnande, och härpå skulle det i själfva verket bero, om
det nya territoriet blefve slafstat eller ej.
En täflan, som urartade till blodigt inbördeskrig, började därför. Redan på
våren 1854 hade i Nya England under ledning af Eli Thayer, en medlem af
Massachusetts legislatur bildats ett »sällskap till understöd för emigranter». I början af juli
månad uppbröt han med en liten flock emigranter, som togo i besittning ett
landområde på södra stranden af Kansasfloden. De grundläde här den nuvarande
staden Lawrence. Ett par veckor därefter anlände en ny flock, medförande en
ångsåg; och inom kort började nybyggames tält utbytas mot fasta hus af bjälkar
och stockar.
Före vinterns inbrott hade »the Aid-Company* ditsändt 500 emigranter, och
från de öfriga fristaterna var invandringen så stor, att före årets slut den »fria»
befolkningen stigit till 8,000 personer*.
Detta väckte ängslan i sydstaterna, särskildt i gränsstaterna. Ännu hade ej
någon mera betydande invandring härifrån ägt rum, enär ingen vågat medföra en
så dyrbar vara som slafvar i det nya territoriet, hvilket ännu så väl lämpade sig
för rymning.
Men särskildt staten Missouri hade gjort sig stora förhoppningar om att vinna
nytt slafområde. Missouri gränsade i väster alldeles intill Kansas, och att verka
för Nebraska-billen var den uppgift, som särskildt blifvit dess representant i
kongressen, den illa beryktade senator Atchinson, ålagd. Han hade ock med hänförelse
ägnat sig åt denna sin uppgift, som han förklarat sig älska högre än hoppet om
evig salighet**.
Naturligtvis — kunde en representant för en slafstat tillåta, att ett land sådant
som Kansas blefve »fritt»? Ett gränsland till hans egen stat med dess »heliga
institution»! En stat, som dittills haft så stor säkerhet för att dess slafboskap ej
skulle kunna rymma! Ty Iowa låg 100 mil mot norr och Illinois 200 mot väster,
medan en mur af indianstammar bevakade gränsen i väster. Skulle detta lugn nu
försvinna, och de frihetssökande slafvarne finna öppen väg till Kanada endast genom
att öfverskrida gränslinjen? Skulle priset å denna slafboskap falla till halfva sitt
Betecknande är det yttrande en annan domare, Barnes, fällde till Oliver Johnson.
»Vännen Devens har begått ett stort misstag», sade han; »när jag var domare och
slaf-patronerna försökte förmå mig att gripa deras slafvar, brukade jag svara: ’jag vet inte, hvar
edra niggers äro, men jag skall taga rätt på dem’. Så gick jag till Garrisons tidningsbyrå och
sade: ’jag måste ha reda på en neger, som ser ut så och så; underrätta mig om, hvar han
finnes’. Och då visste jag, att karlen redan nästa dag skulle vara i Kanada.» (Oliver Johnson,
Antislaeery Days, pag. 87.)
• Bryant and Gay. A populär history of the United States, vol. IV, pag. 408.
•• Nicolay and Hay: Abraham Lincoln, vol. I, pag. 396.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
