Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 15. Presidentvalet 1852; Daniel Websters död; Henry Clays död; presidenten Pierce; Stephen Douglas och Kansas-Nebraska-billen 1854; kongressdebatter; prästernas petition; bildandet af det republikanska partiet; »Knownothing»-partiet; Anthony Burns; emigrant-understödskompaniet och emigreringen till Kansas; gränsstriderna i Kansas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne började sin verksamhet med att uppträda på ett möte i Westport, Missouri,
»gränsröfvarnes» hufvudkvarter, där han förklarade sig vara »för slafveri i Kansas».
Delta var liktydigt med nya anfall, nu mera i general Stringfellows stil, mot
fristatsnybyggarne.
Den 21 nov. 1855 föll det första offret. William Dow, en fristatsnybyggare,
blef vid ljusan dag och i flera personers närvaro skjuten af en missourier. Den
döda kroppen fick ligga kvar på vägen, tills det blef mörkt; mördaren frikändes
af guvernören. Nästa man som föll var nybyggaren Thomas Barber, som fredligt
och obeväpnad återvände till sitt hem. Han nedsköts utan vidare af en major
Clark, som befallt honom vända om, hvilket han icke gjorde. Ej heller denne
mördare blef straffad; i stället blef han befordrad af Franklin Pierce.
Dessa och flera liknande våldsgärningar tvungo emellertid nybyggarne till
själfförsvar. De hade aldrig godkänt den »antagna» författningen, ej heller den
så olagligt valda legislaturen, utan hade hållit ett »freesoilkonvent» i Topeka, där
de valt en fristatslegislatur, antagit en fristatsförfattning och tillsatt guvernör samt
andra tjänstemän. Att försvara sin författning och sin personliga säkerhet var för
dem en nödtvungen sak, och striden mellan »abolitionisterna» och »gränsröfvarne»,
som de kallade hvarandra, var i full gång.
För att »återställa lugnet» uppbådade guvernör Shannon militär, och följden
häraf blef den önskade, nämligen att ett stort antal »frivilliga» från Missouri
anmälde sig. Den lilla uppblomstrande staden Lawrence hotades, men nu
strömmade äfven från Norden »frivilliga» till och missourierna funno, att segern ej gick
så lätt att vinna som de trott.
På våren 1856 kom emellertid några hundra man från Syd-Karolina under
anförande af major Buford till deras hjälp. I spetsen bars en röd flagga med
inskrift »South Carolina and States Rights>. Den förenade styrkan tågade nu med
regeringens i Washington uttryckliga samtycke emot Lawrence, som stormades
och delvis brändes, hvarefler fristatslegislaturen fördrefs af Förenta Staternas trupper
och guvernören anklagades för högmålsbrott. Synnerligt upplysande för hela
ställningen är den omständighet, att Jefferson Davis då var krigsminister; det var han,
som beordrade flera regementen under general Smith att »återställa lugnet» i
Kansas och undertrycka »detta öppna uppror mot lagarna och de konstitutionella
auktoriteterna*». Till all lycka var general Smith mindre nitisk för slafveriets sak
än krigsministern Jeff. Davis, eljest skulle sannolikt det stora inbördeskriget
hafva börjat i Lawrence i stället för i Charleston.
Men presidenten Pierce hade väntat, att fristatspartiet härmed skulle vara
lill-intetgjordt. När så ej var fallet, blef han missbelåten med guvernör Shannon,
återkallade honom och utnämde John W. Gearv i hans ställe.
Denne anlände till Leavenworth i sept. 1856. Han hade under vägen mött
guvernör Shannon, som, misstänkt af slafpartiet, måst i natt och mörker fly från
territoriet, utom sig af förbittring mot det parti, han förut gynnat. Af honom fick
den nye guvernören veta sakernas ställning.
Strax därefter fick han själf se en skara af 60 missourigränsröfvare komma
tågande med vagnar, vapen och kanoner samt under öppen förklaring, att de begifvit
sig till Kansas för att jaga och döda abolitionisler. Under hela vägen till
Leavenworth fick han se samma scener upprepade — flockar af flyktingar, laglöshet och
* Nicolay and Hay: Abraham Lincoln, vol. II, pag. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
