Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 15. Presidentvalet 1852; Daniel Websters död; Henry Clays död; presidenten Pierce; Stephen Douglas och Kansas-Nebraska-billen 1854; kongressdebatter; prästernas petition; bildandet af det republikanska partiet; »Knownothing»-partiet; Anthony Burns; emigrant-understödskompaniet och emigreringen till Kansas; gränsstriderna i Kansas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våld rådande öfver allt, skurkar och tjufvar på gator och farvägar, plundrade
och öfvergifna farmar, förskräckelse, ångesi och upphetsning samt den militära
styrkan overksam, medan flera tusen gränsröfvare lägrat sig i närheten för att
drifva abolitionisterna, »dessa bedragare och tjufvar», ur territoriet.
Guvernören befallde emellertid de reguliera trupperna att skingra
röfvar-hoparna, och efter någon tids guerillakrig kunde han rapportera till Washington,
att »freden i Kansas var återställd». Men till sin förvåning och harm märkte han
nu, att han blifvit sänd till Kansas uteslutande i partisyfte. Han hade genom sin
rättrådighet kommit i misskredit hos det styrande slafpartiet, råkade därigenom i
konflikt med sina öfverordnade och nedlade sin befattning i mars 1857.
Han efterträddes i sin tur af Walker från Mississippi, en man, som 1845
under Texasstriden gjort Södern stora tjänster och var ansedd såsom en
framstående politiker. Hans utnämning fyllde slafägarne med förhoppningar och
fristatsmännen med sorg, men äfven med öfvertvgelsen att tiden för dem att handla
vore inne. Och båda partierna rustade sig ånyo till strid.
I besittning af territorialförvaltningen upprättade slafpartiet i och för det
förestående valet af kongressledamot en politisk census, som med ens försatte
fristatsmännen i betydlig minoritet. Dessa beslöto å sin sida, vid ett nytt konvent i
To-peka, att alldeles afhålla sig från att rösta för att på intet vis nödgas erkänna
svindellegislaturens i Lecompton dem påtvungna lagar. De hade äfven den
tillfredsställelsen, att anklagelsen för högmålsbrott mot deras guvernör, Robinson,
och de öfriga under Topekaförfattningen valda ämbetsmännen blifvit tillbakatagen.
När den s. k. »English-billen» senare blef dem förelagd, vägrade de äfvenledes
ståndaktigt att rösta för slafpartiets författning, trots den nye guvernörens hotelser
samt de fagra löften, som af kongressen blifvit fästa vid antagandet däraf. De
stadfäste tvärtom ytterligare sin egen fria statsförfattning.
Detta var striden mellan de s. k. Lecompton- och Topekakonstitutionerna.
Till slut beordrade guvernören trupper emot »rebellerna», men som han
samtidigt fick ögonen öppnade för slafpartiets bedrägliga census, sökte han än en gång
i godo förmå fristatsmännen att rösta. Dessa gåfvo efter; och. trots de
ogynnsamma utsikterna vunno de en lysande seger; med 7,600 röster mot 3,700 afslogs
English-billen. Slafägarne förfärades, men i förhoppning om understöd af
sydstats-mannen Walker, den nye guvernören, anklagade de fristatspartiet för valfusk.
Deras fräckhet gick så långt, att de inlämnade till guvernören en med 1,624 namn
undertecknad klagoskrift från »den blomstrande staden Oxford». Men guvernören
undersökte saken närmare och fann, att »den blomstrande staden Oxford» bestod
af elfva små hus och att namnlistan på de föregifna 1,624 valmännen utgjorde en
af en och samma hand utförd afskrift af staden Cincinnatis adresskalender. Som
hederlig karl afvisade han klagoskriften och erkände fristatspartiets seger.
Men detta var ej det ändamål, för hvilket Buchanan sänd t honom till Kansas.
Denne hade nämligen blifvit president, efler det Pierce återgått till sitt förra dunkel,
Walker i sin tur behandlades nu såsom kättare och förrädare samt måste inom kort
lämna sin plats åt demokraten Denver. Denne å sin sida måste vika för Samuel Medary,
och på detta sätt fortgingo Kansasoroligheterna anda till det stora inbördeskrigets
utbrott. År 1859 hade visserligen en konstitution, som uteslöt slafveriet, blifvit
antagen och exguvemör Robinson återinsatt i ämbetet. Men först 1861, sedan
slaf-staterna brutit unionen, lyckades det Kansas att få inträde i denna såsom fri stat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
