Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 16. Charles Sumners tat i kongressen om »brottet mot Kansas»; Preston Brooks öfverfaller Sumner i senaten; Södern hyllar Brooks; presidentvalet 1856; presidenten Buchanan; »Dred Scott-målet»; Douglas och »squatter-suveräniteten»; kongress-debatt; Lecompton-debatten; Abraham Lincolns ståndpunkt i slaffrågan; valstriden i Illinois och Douglas-Lincoln-debatten 1858; Lincolns personlighet och biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjordt» ljöd emot honom. Studenter och lärare vid Virginiens förnämsta
universitet öfverräckte honom en hederskäpp, och det ledande demokratiska bladet
yttrade: »Det synes, att Söderns ridderlighet vaknat*. Tidningen »Richmond Examiner*
sade: »Långt ifrån att klandra mr Brooks, anse vi honom såsom en konservativ
gentleman, den där söker återupprätta senatens förlorade värdighet–och hvars
exempel borde följas af en hvar gentleman från Södern, hvars tänkesätt icke
för-därfvats af karakterslösa abolitionister.» Och en annan tidning, »Richmond Enquirer*,
skref: »Hela Söderns präss applåderar mr Brooks handling — vårt bifall är
åtminstone helt och utan reservation; det var en rättvis handling, utförd i rätt tid
och på rätt plats».
Naturligtvis blef Brooks, denne värdige representant af slafstaterna, enhälligt
återvald, och inom 14 dagar hade han triumferande återintagit sin plats i Huset.
Af sina sydstatskolleger hälsades han med stora ord: »Jag vet ingen, hvars
offent-liga bana gör honom mera värd sina valmäns fulla förtroende och gillande»,
yttrade senator Mason under en offentlig middag till Brooks ära, och Jeff. Davis
instämde häri: »Jag kan endast uttrycka min sympati för er genom att gifva luft
åt de känslor, som tvinga mig, en son af Karolina, att välkomna en återvändande
broder, som blifvit skymfad och förföljd, emedan han harmades öfver ett
ärekränkande anfall på sin moders representant.» Äfven Buchanan, den blifvande
presidenten, yttrade sig i samma anda, och mr Savage, representant i Huset, sade: *Att
dö ädelt är lifvets hufvudsyfte. Historien äger blott ett Thermopylae; det borde
hafva funnits ett till för Preston Brooks–-*»
Söderns ledande män gillade omisskännligt och allmänt lönmördarens dåd.
Charles Sumner dog emellertid ej af den misshandel han lidit; men efter
att ett helt år hafva sväfvat mellan lif och död, var han i ännu tre år
urstånd-satt till allt arbete. Hans valmän återvalde honom det Oaktadt enhälligt till
senator, och under fyra år stod alltså hans plats i senaten tom. Först den 4 juni
1860 hördes åter hans röst i denna församling. Åtskilliga förändringar hade då
ägt rum; både Buttler och Brooks voro döda. Men i det stora hela voro
partiintressena desamma. Det gällde då Oregons och Kansas’ upptagande som
fristater, och Södern kämpade däremot med all sin makt.
Sumner uppträdde lika oförfaradt och utan omsvep som fordom och
påpekade i ett stort tal om »slafveriets barbarism» systemets rätta karaktär.
»Slafveriet måste bekämpas, ej allenast af politiska, utan af alla möjliga skäl, både
sociala, ekonomiska och moraliska.
»Vår strid är ingen teaterstrid, ej heller är det någon strid mellan
rivaliserande partier, af Hvita och Röda Rosor eller teatraliska Neri och Bianchi; det
är en djupt allvarlig strid mellan Rätt och Orätt, mellan Godt och Ondt — större
kamp har aldrig förekommit i vår historia, knappast i någon historia; och denna
kamp kan endast sluta med frihetens fullständiga triumf**.»
Med detta tal återtog Sumner sin plats såsom en af frihetspartiets främste
män, outtröttligt kämpande mot slafveriet, till dess det slutligen dukade under.
Vi återgå emellertid till år 1856. Tiden nalkades, då presidenten Pierce
skulle afträda från sin omotiverade upphöjelse. Partierna rustade sig åter till val-
* Henry Wilson: Rise and Fall of the Slavepotcer, vol. II, pag. 485—490. Bryant and
Gay: A populär history of the United States, vol. IV, pag. 420.
*• Nicolay and Hay: Abraham Lincoln, vol. II, pag. 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
