Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 16. Charles Sumners tat i kongressen om »brottet mot Kansas»; Preston Brooks öfverfaller Sumner i senaten; Södern hyllar Brooks; presidentvalet 1856; presidenten Buchanan; »Dred Scott-målet»; Douglas och »squatter-suveräniteten»; kongress-debatt; Lecompton-debatten; Abraham Lincolns ståndpunkt i slaffrågan; valstriden i Illinois och Douglas-Lincoln-debatten 1858; Lincolns personlighet och biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli de nästan alldeles hvita. Mr Lincolns samvete tror, att negern är skapad till hans
like och broder. För min del betraktar jag honom ingalunda som min like och
vägrar bestämdt att i honom se en broder eller en med mig på något som helst
sätt besläktad varelse». Han förnekade vidare, att konstitutionen haft ringaste
afseende på negrerna, ty när det talades om »människans jämlikhet, menades
därmed hvila män, europeer till börd och härstamning.»
Detta allt gaf Lincoln anledning att framlägga sin uppfattning angående slaf- .
veriet och negrerna, en uppfattning, den han alltid bibehöll. Han bestred Douglas’
påstående, att konstitutionen gjorde undantag för vissa människor, »ty om den
ene säger, att den ej menar negrer, kan den andre säga, att den ej menar någon
annan–-För öfrigt ämnar jag icke förfäkta någon politisk eller social
jämlikhet mellan den hvite och den svarte mannen. Det finnes mellan dessa två en
fysisk olikhet, hvilken enligt min uppfattning sannolikt alltid skall omöjliggöra en
sammanlefnad, fotad på fullkomlig jämlikhet, och för så vidt som en skillnad är
oundviklig, är jag lika väl som advokat Douglas hågad att gynna den ras, hvilken
jag anser hafva en högre ställning.–-Men jag inser icke skälet, hvarför
negern skall beröfvas de i själfständighetsförklaringen nämda rättigheterna, rätten
till lif, frihet och en viss grad af lycka. Han har lika stor rätt till dessa som den
hvite mannen. Jag håller med advokat Douglas, att negern i många hänseenden
icke är min like, med all säkerhet icke till färgen, kanske icke heller i moralisk
och i intellektuel begåfning; men i rättigheten att utan någon annans medgifvande
äta det bröd hans egen hand förvärfvar, däri är han min like och advokat
Douglas’ like och hvarje annan lefvande människas like.–-Jag är ej
för att gifva negrer rätt att rösta eller uppträda som jurymän, ej heller att besitta
ämbeten eller att gifta sig med de hvita.–— Men jag inser icke, att jag, för
det jag icke vill hafva en negerkvinna till slaf, därför nödvändigt måste taga henne
till min hustru. Enligt min mening, kan jag mycket väl lämna henne åt sig själf. —
Jag har aldrig haft den minsta fruktan för att vare sig jag själf eller mina vänner
skulle gifta sig med negrinnor, i fall lagen icke förbjöde det; men efter som det
tyckes, som om advokat Douglas och hans vänner äro i stor ängslan för att de
skulle göra det, i fall lagen icke förbjöde det, gifver jag honom mitt högtidliga ord
på alt till det sista söka värna den lag i hans egen stat (Syd-Karolina), som
förbjuder giftermål mellan svarta och hvita.» — Det är sannolikt Lincolns högst
moderata ståndpunkt, som föranledde Douglas till den orättvisa beskyllningen om
vacklande. — Han var moderat, men bestämd. Det är af intresse att se de
synpunkter han själf framlade angående vissa stridsfrågor*. Han uttalade först och
främst sitt tvifvel om att Förenta Staterna skulle kunna bestå såsom nation till
hälften slafstat och till hälften fristat. »Problemet är för svårt för mig. Må
Gud i sin barmhärtighet draga försorg om lösningen däraf.» Angående
territorierna ville han, att dessa enligt folkets önskan skulle vara fria och utan förbehåll
upplagas i unionen. Han önskade slafveriets upphäfvande i distriktet Kolumbia
och ansåg kongressen äga konstitutionel rätt att upphäfva det; han för sin del
önskade dock uppställa vissa villkor därför; »först att abolitionen sker gradvis;
för det andra, endast i fall en majoritet af röstberättigade inom distriktet påyrkar
det, och för det tredje, att ersättning gifves ägare, som mot sin vilja beröfvas sina
• Se utförligt Nicolay and Hay: Abraham Lincoln, vol. II, pag. 134—189 och John T.
Morse: Abraham Lincoln, vol. I, pag. 111—ICO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
