Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 16. Charles Sumners tat i kongressen om »brottet mot Kansas»; Preston Brooks öfverfaller Sumner i senaten; Södern hyllar Brooks; presidentvalet 1856; presidenten Buchanan; »Dred Scott-målet»; Douglas och »squatter-suveräniteten»; kongress-debatt; Lecompton-debatten; Abraham Lincolns ståndpunkt i slaffrågan; valstriden i Illinois och Douglas-Lincoln-debatten 1858; Lincolns personlighet och biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans fader, Thomas Lincoln, var en af dessa västerns pionierer, hvilka vid
denna tid förde ett nästan otroligt barbariskt och vildt lif; hans moder. Nancy
Hanks, tillhörde en å den sociala skalan mycket lågt stående familj; men fadern
var det Oaktadt en praktiskt begåfvad, rättrådig man och modern en god kvinna,
båda naturligtvis fullkomligt obildade. Modern kunde dock något litet »läsa i bok».
Alla de skildringar, som söka framställa Abraham Lincolns barndomslif i en
idyl-liskt-romanlisk dager, där modern framstår i enlighet med regimen: »stora män ha
stora mödrar», äro fullkomligt felaktiga.
Det finnes i detta nybyggarlif intet romantiskt, intet idylliskt; endast ytterlig
fattigdom, ja nöd, köld, smuts, hunger, råhet, umbäranden af alla upptänkliga slag.
Det var ett lif, som mången Lincolns-skildrare sökt helt och hållet komma ifrån,
där han ej lyckats förgylla det, och endast med ovilja och vridande sig under
sanningens börda hafva andra förmått sig att teckna det i dess verkliga gestalt.
Det är rent af intressant att vid jämförelser af olika källor se, huru snart en
»Lincolnsmyt» uppstod och huru envist den blifvit fasthållen.
Thomas Lincoln bytte rastlöst om vistelseort, och den för hvarje gång på
nytt uppförda bostaden blef alltså ytterligt primitiv. På hösten 1816 lämnade han
Kentucky helt och hållet och begaf sig till Indiana. Här uppförde han åt de sina
ett skjul med väggar å tre sidor och den ljärde öppen för väder och vind. I detta
bodde familjen ett helt år och flyttade sedan in i en jämförelsevis lyxuös »cabin»,
hvilken bestod af ett enda rum och saknade såväl golf som fönster och dörr.
Kort därefter dog hustrun af en i sumptraktema smygande hemlighetsfull
sjukdom och blef utan vidare ceremonier jordad. Dessa första års förskräckliga, dystra
nöd gjorde ett outplånligt intryck på gossen.
Något bättre blef det, då fadern gifte om sig med en enka, som medförde
en hel vagnslast husgeråd, byrå, sängkläder och kökssaker. Dittills hade familjen
liksom den öfriga glesa befolkningen gått i kläder af hudar och antingen barfota
eller med »hemgjorda» skor af råa hudar. Nu fingo de kläder af tyg, om också
af allra gröfsta och simplaste slag. Abraham var dock om möjligt alltid sämre
och mera vårdslöst klädd än andra, enär kläder var en sak han ansåg mycket
oviktig — ett drag, för hvilket presidenten Lincoln fått lida mycket åtlöje. Hans
yttre uppträdande har nästan blifvit klassiskt i Amerikas historia; han presenterade
sig merendels i ett par så alltför korta benkläder, att flera tum af ett magert i
blå strumpa klädt skenben kom till synes; han bar alltid illa gjorda svarta kläder
— men hvilken elegans dock mot den dräkt, som bars af »den nya Västerns» fattige
gosse! Förut hade bäddarna bestått af hudar och torra löf; nu förbättrades de
med en och annan kudde, det kom fönster i väggen och dörr för det stora
ut-gångshålet, med ett ord, välmågan växte betydligt. Också bibehöll Abraham
Lincoln alltid i kärligt sinne denna styfmor, som öfverlefde honom och som endast
ogärna, intagen af onda aningar, såg hans upphöjelse.
Lifvet bibehöll för öfrigt sin ohvflade form; torrt bröd var den dagliga födan,
potatis var en lyxartikel, som oftast förtärdes rå, och den mat som tillagades var
lika ohälsosam som osmaklig. Whisky var männens vanliga dryck och en
whisky-toddy försmåddes ej af kvinnorna. Den som ej ville dricka blef en högst
misstänkt person. Abraham Lincolns oöfvervinneliga afsmak därför härledde sig från
denna tid. Slagsmål, dryckesgillen, politiska »meetings», där det kannstöptes på
äkta amerikanskt vis, vilda danstillställningar, där man dansade barfota och drack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
