Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 16. Charles Sumners tat i kongressen om »brottet mot Kansas»; Preston Brooks öfverfaller Sumner i senaten; Södern hyllar Brooks; presidentvalet 1856; presidenten Buchanan; »Dred Scott-målet»; Douglas och »squatter-suveräniteten»; kongress-debatt; Lecompton-debatten; Abraham Lincolns ståndpunkt i slaffrågan; valstriden i Illinois och Douglas-Lincoln-debatten 1858; Lincolns personlighet och biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
whisky i kapp, detta var »sällskapslifvet». Lincolns far bet i ett slagsmål af sin
motståndares näsa och ett af hans halfsyskon blef på samma säft »märkt»; att
»sticka ut» hvarandras ögon var ett mycket vanligt sätt att gå tillväga. Detta
visar tillräckligt den grad af råhet i seder, som i barndomen omgaf nationens
blifvande förste man. Man kan dock icke döma dessa seder efter europeisk
måttstock i våra dagar. Hvad skulle man väl vänta sig af inbyggarne i Västerns
urskogar, när de män, som stodo på höjderna af både samhälle och amerikansk
civilisation, gjorde sig skyldiga till utbrott af råhet, som täfla med nybyggarlifvets?
Så sköto president Jackson, senator Benton och general Coffee under ett gräl i en
krog på hvarandra med sina pistoler, och den förstnämde hade under en tvist
dödat en person, vid namn Dickinson. Henry Clay afsköt under ett häftigt
vredesutbrott sin pistol mot en mr Marshall och äfvenledes vid ett annat tillfälle mot
John Randolph. Liknande våldshandlingar begingos af SydKarolinas guvernör
M’Duffie, guvernör Poindexter, senatorn M’Kinley och många andra*. Vid studiet
af Förenta Staternas historia skulle man kunna fylla en hel katalog med
förteckning öfver dylika bedrifter. Vi erinra endast om vissa i detta arbete skildrade
kongress-scener, icke mycket olika de vildaste nvbyggaruppträdena i Västern. Och
vid jämförelsen härmed måste omdömet om de senare bli ganska ursäktande.
Högst få personer i denna omgifning kunde läsa eller skrifva. Abraham fick
också mycket bristfällig undervisning, några få veckor af en s. k. »lärare», några
veckor af en annan. Allt som allt erhöll han under hela sitt lif ej ett års
skolundervisning — en nog så egendomlig början af vägen till presidentstolen. De
böcker han hade tillgång till voro ytterst få; men hans vetgirighet och flit voro
dess större. Hvarje stund, han hade ledig från det hårda nybyggarlifvet, använde
han att läsa och skrifva; han skref på väggar, golf och bord, hyflade ut hvad
han skrifvit och skref igen. Också blef han för sin stora »lärdom» i den ädla
skrifkonsten i hela trakten nära nog ansedd som ett underverk. Då han läste,
brukade han ligga på rygg under ett träd med fotterna upp mot stammen samt
flyttande sig omkring denna, allt eftersom skuggan föll. Under tiden utvecklades
han till en ovanligt lång yngling — 6 fot och flera tum — ovanligt gänglig och
ful, knotig, med kolossala armar, händer och fotter, men också med en ovanlig
kroppsstyrka, som gjorde honom vida berömd i trakten.
Han gjorde sig äfven känd för sin kvickhet och den lätthet, hvarmed han
författade satirisk prosa och vers, visserligen i stil med hans auditoriums
bildningsgrad och därför icke gärna omnämda af hans biografer.
Fadern hade emellertid åter gripits af nomadlust och emigrerade nu med alla
de sina till Illinois, där han slog sig ned vid Sangamon, en biflod till Ohio.
År 1828 fick Abraham för första gången se en liten skymt af den yttre
världen: han fick nämligen i uppdrag alt föra en lastbåt på Ohiofloden till New Orleans.
Här såg han, huru negrer misshandlades och piskades, han såg stora »drifter»
hopkedjade negrer föras till marknaden, och han fattades redan då af motvilja för
»systemet». Allt från denna stund blef han en antislafveriman, ehuru mycket
hänsynsfull gent emot slafågarne och deras anspråk.
Helt nära Thomas Lincolns enkla koja låg »staden» New Salem, en stad,
bestående af ett tiotal liknande kojor, utan något som helst slags salubod, kyrka
* Se: James Freeman Clarke: Aniislaveri/ Days, Carl Schurz: Life af Henry Clay,
Theodor Weld: American Slacery as il is, m. fl. arbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
