Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 18. Söderns sista öfvergrepp i slaffrågan; återupptagande af den afrikanska slafhandeln; ny förföljelse mot den fria färgade befolkningen; »Personal-Liberty-laws»; 35:te kongressen; upprörd sinnesstämning bland sydstatsrepresentanterna; presidentvalet 1860; Lincolns val; verkan däraf; abolitionisternas misstroende mot Lincoln; hans val signalen till Söderns secession; Syd-Karolina gör början; »golfstaterna» följa exemplet; Buchanans svaghet och oduglighet; förräderi inom kabinettet; syd-statskommissarier i Washington; ny kongress-strid; Jefferson Davis’ tal; Sewards dito; prässens hållning; tvekan och oro i Norden; Söderns öfvermod; »Crittenden-kompromissen»; sydstatsrepresentanterna lämna kongressen; fredskongress; »Amerikas konfedererade stater» 1861; Jefferson Davis; Södern sätter sig i besittning af alla å dess områden varande arsenaler m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Södern och Norden, ehuru skilda, alltjämt skulle äga fredliga relationer med
hvarandra; men om motsatsen skulle inträffa, »vilja vi hoppas, att våra faders Gud,
som befriade dem ur lejonets klor, också skall beskydda oss för björnens
härjningar, och sålunda förlitande oss på Gud samt på våra fasta hjärtan och starka
armar, vilja vi efter bästa förmåga kämpa för vår rätt».
Trots delta tydliga språk hoppades en stor mängd människor, både
demokrater och republikaner, ännu på fredlig lösning. Ännu elt försök i detta syfte
blef gjordt, och, märkligt nog, del var slafstaten Virginien, som härvidlag gaf
initiativet och inbjöd de öfriga staterna till en fredskongress i Washington.
Tjugotvå stater emottogo inbjudningen; men utom de sju stater, som redan utträdt ur
unionen, fattades representanter för Michigan, Minnesota, Wisconsin, Kalifornien
och Oregon.
Fredskongressen sammanträdde den 4 februari och varade i tre veckor. Den
präglades allt igenom af samma för Södern eftergifvande anda och resulterade —
för att använda Charles Sumners ord — i ett förslag »att gifva slafveriet positivt
hägn af konstitutionen och sålunda göra det till en nationens sak i stället för till en
partisak». Förslaget var i det stora hela endast elt upptagande af
»Crittenden-kompromissen»; det var framför allt Norden, som anklagades för brottslighet; det
var Norden, som måste ångra allt det onda den gjort, kläda sig i säck och aska,
förneka alla sina forna grundsatser och förnedra sig så djupt som möjligt.
Men när detta förslag till »amendement» eller förbättring af konstitutionen
förelädes kongressen i Washington, blef det icke antaget. Och därmed
tillintetgjordes »fredsvännernas* förhoppningar.
Samma dag som fredskongressen börjades i Washington sammanträdde i
Montgomery, Alabama, deputerade från de sex sydstaterna för att bilda en
konfederation för Södern. Den 7 februari antogs en konstitution för »Amerikas
konfe-dererade stater», hvilken endast i några vissa punkter skilde sig från Förenta
Staternas. En ny flagga blef äfven antagen, hvilken liksom konstitutionen liknade
Förenta Staternas. Den 9 aflades ed på den nya konstitutionen, och Jefferson
Davis samt Alexander Stephens valdes till president och vice president. Jeff. Davis
var då i sitt hem i Wicksburg och, enligt hans egen försäkran*, hvilken kanske
icke får tagas fullt för god, emottog han kallelsen mycket motvilligt och endast
med tanke på den korta tid af ett år, under hvilken han var bunden af dfelta val.
Han ansåg nämligen sin egentliga plats vara i spetsen för hären, enär han erhållit
en god militärisk utbildning.
Jefferson JDacis var liksom Lincoln född i Kentucky, i Christian eller Tood
County 1808. Kort därefter flyttade hans far till Mississippi, men gossen sändes
att fullborda sina i hemmet påbörjade studier vid Transylvania University, där
han stannade, tills han var 16 år. Därefter genomgick han militärakademien vid
West Point och inträdde 1828 som löjtnant i arméen. Han deltog i kriget mot
»Svarta Falken» och i andra indianfalttåg. Ar 1835 tog han afsked från sin tjänst,
återvände till Mississippi, gifte sig med general Taylors dotter, köpte en stor
plantage och förberedde sig genom politiska studier för en mera offentlig bana. År
1845 invaldes han af sin stat såsom representant i kongressen. När mexikanska
kriget utbröt, blef han öfverste för ett regemente frivilliga från Mississippi och ut-
* Jeff. Davis, Riise and Fall of the Confcdcratc Gocernmeni, vol. I, part. II, pag. 230.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
