Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 2. Slaffrågan framträder allt mera; general Butler och »krigskontraband»; general Frémonts emancipationsorder; general Hunters dito; Lincolns missnöje därmed; hans svåra ställning; hans budskap till 37:de kongressen; diplomatisk förbindelse med Haiti och Liberia; slafveriets upphäfvande i Kolumbia; upprättandet af skolor för negrer; rasoviljan växer; motsatta åsikter angående behandlingen af rebellernas undanrymda slafvar; svårigheter; de lojala gränsstaternas slafvar; Lincolns budskap i mars 1862; försök till öfverenskommelse med gränsslafstaterna; negrers användande till soldater; negerregementen; Söderns vrede och grymhet mot negersoldaternas familjer; negersoldaternas familjer frigöras; fördrag med England om afrikanska slafhandelns undertryckande; yrkan om allmän slafemancipation; Lincolns tvekan; Nordens nederlag i kriget; slaget vid Antietam och slafemancipationsproklamationen d. 22 sept. 1862; frihetsediktet den 1 jan. 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra män, som fallit i deras händer; och så man för man, i det oändliga.–-
Jag anser äfven slutparagrafen vara mycket farlig, och befriandet af förrädiska
ägares slafvar skall komma att oroa unionsvännerna i Södern och vända dem mot
oss, kanske förstöra våra vackra utsikter med hänsyn till Kentucky. Tillåt mig
därför att fråga cr, om ni af eget initiativ vill moderera denna paragraf därhän,
att den öfverensstämmer med den af kongressen antagna akten för konfiskerad
egendom?»
Denna akt konfiskerade endast sädan egendom och sådana slafvar, som direkt
användts i mot Förenta Staterna fientligt syfte. Frémont blef djupt sårad och
vägrade att af »eget initiativ» moderera sin proklamation, hvarför presidenten var
nödsakad att själf göra det, enär regeringen *icke ville upprifva hvarje brygga till
försoning». I general Frémont hade Lincoln frän denna stund en afgjord fiende.
Denne general blef emellertid förflyttad
från Missouri till Kentucky; general
Hunter blef i hans ställe
öfverbefäl-hafvare.
Några månader senare lät denne
i Georgien, Florida och Syd-Karolina
proklamera en krigslag, som frigjorde
alla slafvar i dessa stater. Lincoln
återkallade eller annullerade genast
denna krigslag, under förklaring att
han ensam hade rätt att utfärda en
sådan, och att han förbehöll åt sig
själf att afgöra, när tiden for slaf
varnas befrielse vore inne eller ej. Och
han hänvisade till sitt kort lörut
utfärdade cirkulär till båda de
lagstiftande församlingarna, hvari det het to:
»det är unionens plikt att komina den
enskilda Stat, SOm besluter Sig för General Hunter.
slafveriets fullkomliga afskaffande, till
hjälp därigenom, alt hon gifver den
en subvention, öfver hvilken don efter bästa förstånd kan förfoga till att hålla sig
skadeslös för den ur dessa förändringar framgångna olägenheten för det offentliga
eller privata intresset. Detta centralregeringens förslag innebär ingalunda anspråk
för förbundsregeringen att inblanda sig i staternas enskilda slafverisystem, utan
den öfverlämnar i stället det suveräna afgörandet i denna angelägenhet åt de
enskilda staterna och deras befolkning».
Lincolns personliga ställning under denna tid var mycket svår, och det kräfdes
allt hans lugn, hela hans kallblodighet för att motstå de stormar, som från alla håll
rasade mot hans person, samtidigt med att han själf allt klarare insåg, att kriget,
som afsett att rädda unionen, också allt mer och mer visade, det denna union
icke kunde förbli till hälften slafstat, till hälften fristat. Ett afgörande steg måste
inom kort tagas, och då vore hvarje utsikt till fredlig uppgörelse, den han ännu
så sent som mars 1861 sökte uppnå, för alltid borta. Och hur han än handlade,
skulle han ändå bli klandrad. Hans närmaste vänner tadlade honom; han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
