Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 2. Slaffrågan framträder allt mera; general Butler och »krigskontraband»; general Frémonts emancipationsorder; general Hunters dito; Lincolns missnöje därmed; hans svåra ställning; hans budskap till 37:de kongressen; diplomatisk förbindelse med Haiti och Liberia; slafveriets upphäfvande i Kolumbia; upprättandet af skolor för negrer; rasoviljan växer; motsatta åsikter angående behandlingen af rebellernas undanrymda slafvar; svårigheter; de lojala gränsstaternas slafvar; Lincolns budskap i mars 1862; försök till öfverenskommelse med gränsslafstaterna; negrers användande till soldater; negerregementen; Söderns vrede och grymhet mot negersoldaternas familjer; negersoldaternas familjer frigöras; fördrag med England om afrikanska slafhandelns undertryckande; yrkan om allmän slafemancipation; Lincolns tvekan; Nordens nederlag i kriget; slaget vid Antietam och slafemancipationsproklamationen d. 22 sept. 1862; frihetsediktet den 1 jan. 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möltes af förebråelser från östan oeh västan, från alla håll och kanter. Han blef
anfallen af abolitionisterna och anfallen af slafägarne; han blef anfallen af det
parti, som ifrade för en mera kraftig krigföring; han klandrades, för det han gjort
kriget till ett abolitionistkrig, och han klandrades allra värst, för det han icke gjort
kriget till ett abolitionistkrig.
Men under allt detta afvaktade han med orubbligt tålamod den rätta tiden
för ett ingripande.
När den 37:de kongressen sammanträdde i dec. 1861, hade intresset för
slaf-varna märkbart ökats. I sitt budskap berörde Lincoln först och främst
förhållandet till Haiti och Liberia; han insåg icke, att det fanns något skäl, hvarför
Förenta Staterna icke skulle erkänna dessa republiker, som dock hade anledning
att vänta sig all deras sympati, och han föreslog tillsättandet af en chargé daffaires
i hvardera af dessa stater, öfvertygad som han var, att viktiga kommersiella
fördelar skulle uppstå däraf. — Delta förslag ses i sin rätta belysning, då man erinrar
sig Förenta Staternas afskv för negerrepubliken Haiti vid dess bildande. Hvad
Liberia anginge, föreslog han elt återupptagande af den afrikanska
kolonisations-planen, enär landet höll på alt öfversvämmas af genom billen den 6 aug. redan
befriade slafvar. I det han vidare framhöll, att unionen till hvarje pris måtte
bevaras, tilläde han, att man borde icke förhasta sig med att tillgripa radikala medel,
hvilka skulle drabba den lojale lika väl som den illojale. Han häfdade därför
hvarje stats rättighet att själf bestämma öfver slafveriets upphäfvande och föreslog
en viss ersättning åt de ägare, som frivilligt lösgåfvo sina slafvar. Han betonade
alltså här de tre hufvudpunkterna i hans egen åsikt rörande emancipationen: de
särskilda slafstatemas suveräna makt i detta stycke, ersättning åt slafägarne och
kolonisation. Man ser häraf, i hvilken grad han skilde sig från abolitionisterna.
Hvad hans förslag rörande Haiti angick, så väckte det, egendomligt nog,
samma ifriga opposition som för nära två generationer sedan. Att erkänna Haiti
som stat vore att erkänna den svarte mannens likställighet med den hvite; en
svart ambassadörs uppträdande i Washington skulle alltför mycket såra den hvita
rasen i dess känsla af öfverlägsenhet öfver den svarta, o. s. v. Dessa åsikter
blefvo dock skarpt tillrättavisade af Charles Sumner m. fl., och en bill blef antagen,
som bemyndigade presidenten all träda i diplomatisk förbindelse med republikerna
Haiti och Liberia.
SlafTörhållandena i distriktet Kolumbia hade allt från massrymningen till
Mc Dowells armé tilldragit sig större uppmärksamhet än någonsin. Ännu gällde
i detta distrikt de efter staten Marylands grymma slaflagar redan 1801 antagna
bestämmelserna för den svarta rasen, hvilka icke allenast voro ytterst hänsynslösa
mot slafven, utan äfven degraderade den frie svarte mannen till slafvens
ståndpunkt och dömde en hvar, som sökte hjälpa en slaf till flykt, »att lida döden utan
prästerlig välsignelse*».
Henry Wilson framlade nu i kongressen en bill, som upphäfde dessa lagar.
En annan bill framlades, som hade afseende på den färgade befolkningens
uppfostran inom distriktet, och Wilson föreslog, att båda billerna skulle förenas, på
det att man måtte förhjälpa den färgade rasen att uppnå samma villkor som den
hvita, så att den skulle lyda under alla de lagar och förordningar, som gällde för
den senare.
• Henry Wilson: Rise and Fall of the Slaccpoteer, vol. 111, pag. 259.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
