Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 3. Söderns vedergällningssystem — fångarna i Andersonville; jämförelse mellan fångarnas behandling i Norden och Södern; abolitionisternas arbete för de frigifna slafvarnas hjälp; »freedmansbyrån»; dess verksamhet; lagstiftning till förmån för de svarte; omslag i krigslyckan till förmån för Norden; Grant utnämd till öfverbefälhafvare, februari 1864; Shermans tåg genom Georgien; Söderns hjälpkällor slut; önskan om fred; strid mellan demokrater och republikaner i Norden; Lincolns fiender; presidentvalet 1864; Lincoln återvald; Södern begär fred; konferensen å Hampton Roads; Lincolns andra installation; hans budskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigslagarna dödad fången soldat, hvit eller färgad, skulle som vedergällning en
fången rebellsoldat bli skjuten.
Att låta denna proklamation bli mera än en hotelse, var dock Lincoln
omöjligt; han var aldrig i stånd att utfärda en så blodig order, den han till på köpet
fann så orättvis; hela hans humana sinnelag reste sig mot den tanken att låta
en oskyldig umgälla hvad hans öfverordnade brutit, och »om de i Södern»,
yttrade han, »ämna handla barbariskt, böra vi som ett .civiliseradt folk icke följa
deras exempel.»
Inbördeskrigets ohyggligaste och mörkaste sida uppenbarade sig dock i delta
Söderns vedergällningssystem, utöfvadt mot värnlösa fångar. Skildringarna öfver
de fasor, dessa måste utstå i Söderns fängelser, äro fullt autentiska och bevisade
genom undersökningar af en strax efter krigets slut för detta ändamål tillsatt
komité, som till den 40.de kongressen inlämnade en skrift på 1200 sidor, hvari
utförligt redogjordes för det fruktansvärda resultat, till hvilket komiténs
forskningar ledt. De forna indiankrigens hemska tortyr lefde upp på nytt; till kön eller
ålder togs intet hänseende; svarta och hvita, män, kvinnor och barn, sjuka och
svaga, fredliga människor såväl som krigsfångar, alla mördades på det mest
hårresande sätt; och dock var allt detta ett intet mot de kval, som de »inspärrade»
fångarne måste lida; namnen Andersonville och fort Pillow tillhöra de i detta krigs
historia mest sorgligt ryktbara.
Ehuru saken ej direkt tillhör slafTrågan, vilja vi dock göra en enda
jämförelse mellan ett »fängelse» i Norden och ett i Södern; jämförelsen visar nämligen
äfven, huru långt i grymhet, vildhet och förakt för andras lidande, slafsystemet
kunnat föra Söderns folk, medan Nordens däremot var humant och
människovänligt. Nordens fängelser voro i allmänhet rymliga, på så sätt nämligen, att ett
jämförelsevis ringa antal fångar inspärrades i hvarje; dessa fångar hade tillåtelse
att bada, att röra sig i fria luften, och de erhöllo tillräcklig föda. Vid Point
Lookout, ett af de största fängelserna, fanns det, enligt »Report of Sanitary
com-mission», endast omkring 9,000 fångar, af hvilka 400 lågo på hospilalerna; de
sjukes matsedel var: bifTte, köttsoppa, ris, mjölk, lemonad, kokt frukt, biffstek,
fårkött och grönsaker. Och behandlingen var alltid vänlig och human, äfven af
den anledning, att de federerade alltid sågo framåt mot den tid, då dessa fångar
åter skulle bli deras bröder och landsmän, medan de konfedererade intet hellre
önskade än att alltid få betrakta sina såsom främlingar, om ej såsom fiender.
Följande skildring af »fängelset» i Andersonville är gifven af en öfverstelöjtnant
Chandler, sänd af den konfedererade regeringen alt inspektera förhållandena. Han
fann fängelset bestå af en 15 fot hög pallisadmur, som omgaf en areal 540 x 260
alnar; midt å denna var ett träsk och platsen genomflöts af en liten ström, hvilken,
kommande direkt från de konfedererades lägerplats, var förfärligt osund och
stinkande. Å detta område voro 35,000 man inspärrade, utan skydd vare sig för
störtregn, som förvandlade den förut träskiga marken till en sjö, eller för
solstrålarna, som kommo de olyckliga att försmäkta. Fångarne dogo också som flugor
af de förfärligaste sjukdomar; de erhöllo hvarken kläder eller nämnvärd föda, ännu
mindre medicin eller sjukvård. Ett närmare ingående i detaljer är omöjligt*; det
* Se utförligt Nicolay and Hay: vol. seven, chapter XVI; vidare Bryant and Gay: vol. IV,
pag. 588; Der Biiryerkrieg und das christliehe Lebcn ia Nordamerika, von Philipp Schaff,
pag. 70 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
