- Project Runeberg -  Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia /
278

(1896) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 3. Söderns vedergällningssystem — fångarna i Andersonville; jämförelse mellan fångarnas behandling i Norden och Södern; abolitionisternas arbete för de frigifna slafvarnas hjälp; »freedmansbyrån»; dess verksamhet; lagstiftning till förmån för de svarte; omslag i krigslyckan till förmån för Norden; Grant utnämd till öfverbefälhafvare, februari 1864; Shermans tåg genom Georgien; Söderns hjälpkällor slut; önskan om fred; strid mellan demokrater och republikaner i Norden; Lincolns fiender; presidentvalet 1864; Lincoln återvald; Södern begär fred; konferensen å Hampton Roads; Lincolns andra installation; hans budskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någon betydenhet, där icke en sådan förening eller komité fanns. Äfven i
England bildades dylika föreningar. De penningar, som sålunda insamlades, gingo
till millioner; endast den summa, som från England för detta ändamål sändes till
Garrison, uppgick till 800,000 dollars. Dessa medel voro till stor del skänkta till
negrernas uppfostran; talrika negerskolor upprättades; kläder, böcker och andra
nödvändighetsartiklar anskaffades, och öfver 500 personer ägnade sig åt negrernas
undervisning*.

Alla dessa bemödanden räckte dock naturligtvis ej på långt när till att bringa
reda bland de oordnade, overksamma negerskarorna, och tiden var just icke heller
ägnad för ett lugnt uppfostringsarbete. På många ställen, särskildt naturligtvis å
lägerplatserna, behandlade soldaterna alla färgade flyktingar så illa, att de började
önska sig tillbaka till sina gamla herrar, som, »åtminstone gåfvo dem föda och
kläder». Ett ingripande å regeringens sida tycktes oundvikligt. Också framlades
i kongressen förslag till upprättandet af en emancipationsbyså, och många
representanter både inom Huset och senaten betonade »förpliktelsen att föra dessa
hemlösa varelser till löftets land, och icke låta dem irra omkring i öknen så länge,
att en generation hunne dö bort».

Genom ett lagligt beslut stadgades det, att en s. k. »freedmans byrå» skulle
inrättas, hvilken skulle vara i verksamhet, så länge kriget räckte samt ett år
där-utöfver. Denna byrå skulle läggas under krigsdepartemenlet och hafva till uppgift
att ordna alla angelägenheter, som rörde de frigifna slafvarna. I spetsen för byrån
ställdes generalmajor Howard med en hel stab af medhjälpare. Byrån, hvars
verksamhet å vissa håll skarpt klandras**, uträttade utan tvifvel ett storverk i sitt
slag; den räddade tusentals människolif; så t. ex. nedsteg under första året af dess
verksamhet dödlighetssifTran bland de frigjorde till 4 % från att hafva varit 30 %.
De sjuke, som erhöllo vård, voro under första året 200,000, andra året endast
60,000; hela antalet af sjuke, som under byråns tillvaro erhöllo vård, var en half
million eller exakt 584,149, — en människoskara, som utan denna hjälp stått
värnlös och dömd till undergång.

Byråns förnämsta uppgift var dock att förhjälpa de arbetsdugliga till nyttig
verksamhet, lära dem förstå sina skyldigheter lika väl som sina rättigheter, lära
dem skrifva kontrakt och, i korthet, medla mellan dem och de hvite. Detta var
också i hög grad af behofvet pakalladt, ty rashatet hade å de senares sida mycket
stegrats; de fria svarte öfverföllos och mördades hänsynslöst, och en samtida
skriftställare har yttrat, att det såg ut, »som om hela den hvita befolkningen fört krig
mot den svarta». Detta gällde dock förnämligast gräns- och sydstaterna, särskildt
de af dessa senare, som blifvit förhärjade och ödelagda under kriget, och hvilkas
öfvergifna, förfallna plantager tagits i besittning af de befriade slafvarne, som ofta
ansågo sina forna herrars egendom för sin rättmätiga tillhörighet. Tillståndet
förbättrades icke, då presidenten befallde alt hvarje landlegendom skulle återgå till
sin rätte ägare, och följden af det hela blef den fruktansvärda rörelse, som fått
namn af Ku-Klux-Klan, hvarom mera i det följande. I Norden yppade sig
egentligen endast oroligheter i New-York, där irländarne, som mer än någon annan
nation hatade de fargade och fruktade konkurrensen med dem, öfverföllo och
mördade alla negrer de kunde påträffa samt brände och plundrade egendom till ett

• Henry Wilson: vol. III, chapter XXXIII—IV.

** Se Becker: Die hundcrtjährigc Republik, sid. 140 o. f..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhkfoen/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free