- Project Runeberg -  Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia /
286

(1896) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 3. Söderns vedergällningssystem — fångarna i Andersonville; jämförelse mellan fångarnas behandling i Norden och Södern; abolitionisternas arbete för de frigifna slafvarnas hjälp; »freedmansbyrån»; dess verksamhet; lagstiftning till förmån för de svarte; omslag i krigslyckan till förmån för Norden; Grant utnämd till öfverbefälhafvare, februari 1864; Shermans tåg genom Georgien; Söderns hjälpkällor slut; önskan om fred; strid mellan demokrater och republikaner i Norden; Lincolns fiender; presidentvalet 1864; Lincoln återvald; Södern begär fred; konferensen å Hampton Roads; Lincolns andra installation; hans budskap - 4. Grant eröfrar Richmond, 3 april 1865; general Lee kapitulerar, 9 april; Lincolns besök i Richmond; general Anderson hissar stjärnbaneret å fort Sumter; Garrison hedrad; anslag i Södern mot Lincoln; Lincolns mord; allmän sorg; Lincolns jordafärd; mördaren skjuten; Jeff. Davis’ flykt, hans tillfångatagande och sista år; »rekonstruktionsarbetet»; presidenten Johnson; den svarta rasen fri, men rättslös; Ku-Klux-Klan; trettonde och fjortonde amendementet till konstitutionen; abolitionisternas arbete slut; »The Liberator» upphör, 31 dec. 1865; Garrisons afskedsord; den färgade befolkningen erhåller rösträtt, 30 mars 1870; Negrernas nuvarande ställning i Amerika; jäsande rashat; »slafveriets återinförande»; tillståndet i Västindien och å Haiti; negerfrågan ännu olöst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ve för dem, genom hvilka förargelsen kommit, skola vi då däri finna något
förnekande af de gudomliga egenskaper, hvilka alltid tillskrifvits den lefvande Guden
af dem, som tro på honom? Det är vårt innerliga hopp, vår brinnande bön, att
detta förskräckliga krigets gissel snart må tagas bort. Likväl, om det är Guds
vilja, att det skall fortfara, till dess alla de rikedomar, som samlats genom slafvars
obetalda arbete i 250 år, blifvit förstörda, och hvarje blodsdroppe, som slafpiskan
afprässat, blifvit gäldad med dem, som utgjutas genom svärdet, så måste vi säga,
såsom det sades för tretusen år sedan: ’Herrens domar äro sanna och allesammans
rättfärdiga’.

Med ovilja mot ingen, med kärlek till alla, med fasthet vid det rätta, såsom
Gud gifver oss att se det — låtom oss sträfva att fullborda det verk, som vi
hafva för händer, förbinda nationens sår, draga försorg om den, som fört striden,
om hans änka och faderlösa barn, och göra allt, som kan åstadkomma och
upprätthålla en rättvis och varaktig fred bland oss själfva och med alla folk*.

4.

Lincoln kunde med rätta förespå krigets snara slut. Rebellerna drefvos af
Shermans segerrika armé ur den ena positionen efter den andra, Charleston hade
fallit, general Grant stred framgångsrikt mot general Lee och hotade allt mera
Richmond. Sheridan nalkades till hans förstärkning efter att hafva slagit
rebellgeneralen Early, och den tappre amiral Porter höll vid Wilmington unionens
pansarflotta beredd till strid. Så ryckte unionisterna med samlad styrka och från alla
håll general Lee in på lifvet. Denne gjorde ett misslyckadt försök att genombryta
unionsarméen, och dagligen utkämpades blodiga strider, särskildt i slutet af mars
och början af april. Men natten mellan den 2 och 3 april lämnade Lee
Petersburg och Richmond i sticket, antände dessa städer, sprängde sina krutmagasin
och pansarskepp i luften och sökte att med återstoden af sina trupper undkomma
öfver Burkesville.

Rebellernas hufvudstad, delvis i ruiner, var nu i de federerades händer,
och man lät de svarta regementena under negerbefolkningens jubel först intåga i
staden, anförda af general Weilzel, som blifvit utnämd till stadens kommendant.
Men Grant stannade hvarken i Petersburg eller Richmond, utan ilade efter den
flyktande rebellhären för att med ett slag göra slut på kriget.

Detta skedde vid Appomattox Court House, där en sammankomst mellan
Grant och Lee ägde rum. Den senares armé var nu fullkomligt kringränd och i
saknad af all proviant och ammunition. Den 9 april kapitulerade general Lee;
hans officerare och folk fingo på sitt hedersord återvända till sina hem; de voro
28,231* till antalet, af hvilka endast 8.000 hade gevär. De andra hade bortkastat
sina under flykten. Och härmed var det blodiga, fyraåriga inbördeskriget slut.
Det hade kostat Norden och Södern tillsammans mer än en million människolif

* John Morse: Abraham Lincoln, vol. II, pag. 340.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhkfoen/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free