Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lördagsklubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon polistjänstemän, så skulle jag sakna all
befogenhet att intränga i ditt ide.
— Jag lofvar att vistas ute i det fria minst tre
timmar om dagen och att öppna min kammardörr
för hvem helst som knackar.
— Och du förbinder dig att icke under denna
vecka lämna Stockholms stads område?
— Ja, det gör jag, hur frestande Saltsjöbadens
eller Djursholms dunkla buskager än kunde vara för
en stackare, som skall leka blindbock med en
amatördetektiv.
— Då går jag in på vadet. Här är min hand.
Efter ett par timmars skämt och glam vid glasen,
hvarvid helt naturligt det nyss ingångna vadet blef
föremål för åtskilliga mer eller mindre spydiga
utläggningar, afslöts klubbens samkväm med ett
humoristiskt tal af kaptenen för »amatördetektivens»
beklagansvärda offer, revisorn, som var dömd att
försvinna.
— Annars, yttrade han bland annat, plär det vara
snarare kassören än revisorn, som tar till schappen
och försvinner.
Skrattande drack man de båda vadhållarnes skål
och på ett återseende vid den beramade middagen
på Hasselbacken, af hvilken lite hvar lofvade sig
mycket nöje. Och så upplöstes lördagsklubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>