- Project Runeberg -  Amatördetektivens första bragd. En stockholmsroman från år 1906 /
25

(1911) [MARC] [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Notarien börjar kampanjen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det blef en långsam vaktgöring. Timme gick efter
timme utan någon annan sysselsättning än att röka
cigarr och betrakta de personer, som passerade gatan
eller sneddade öfver kyrkogården. Och båda delarne
blef enformigt i längden. Men bänken var en allt för
fördelaktig utkiksplats för att han skulle våga lämna
den.

— Det förvånar mig inte, sade han för sig själf,
att Sherlock Holmes höll på att hemfalla åt morfin
och kokain, ty visst och sannt har detektivyrket sina
mellanstunder af den hemskaste tråkighet. Men så,
tillade han, lär det nog vara desto intressantare
däremellan.

Omsider hände ändå något som i viss mån
underhjälpte tidens flykt. Plötsligt dök där upp en karl —
notarien observerade inte hvarifrån han kom — och
satte sig på samma bänk. Det var en lång och mager
karl, rätt snyggt klädd, men utan all elegans. I det
hela såg han ut som en söndagsklädd arbetare, men
händerna voro smala och fina, för ingen del vittnande
om något som helst slag af grofarbete. Ansiktet var
kantigt och fult med spetsig näsa, utstående kindknotor
och starkt framskjutande haka, som gjordes ännu
mera framträdande genom ett glest och föga vårdadt
hakskägg, svart till färgen liksom de något tjockare
mustascherna. Hyn var gulaktig och öronen ovanligt
stora. Åldern tycktes vara omkring trettio år.
Mannens hela yttre verkade frånstötande.

Främlingen satt länge tyst, men det föreföll
notarien som hade han då och då kastat förstulna
sidoblickar på sin granne, blickar som voro allt annat än
vänliga och förtroendeingifvande. Plötsligt flyttade
han sig en smula närmare på bänken och sade på mycket
dålig finsk-svenska, som vi dock öfverflytta på
ett mindre knaggligt språk:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ccaamat1b/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free