- Project Runeberg -  Amatördetektivens första bragd. En stockholmsroman från år 1906 /
29

(1911) [MARC] [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Notarien börjar kampanjen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

delning af uppmärksamhet höll på att bli ödesdiger.
Då han efter att ha spanat åt kyrkogårdens stora
tvärgång åter vände sina blickar till porten i n:r 14
Bellmansgatan, såg han nämligen en högväxt herre
försvinna därigenom, och fast han endast såg honom på
ryggen, kände han sig genast öfvertygad att det var
Kurt.

— Han har kommit från Mariahissen, utropade
han högt. Hans växt, hans grå öfverrock, hans hatt,
hans raska tag, som jag så väl kände igen, då han
öppnade porten. Hvilken åsna jag var, som lät honom
komma så långt utan att ha sett hans ansikte. Men
det gör det samma. Det var han, nu vet jag hvar
jag har honom och han skall inte undgå mig. Men
jag skall gifva honom tid att komma in till Alm, ty
märker han sig förföljd i trappan, skulle det kunna
hända att han smiter undan i någon vrå. Han känner
nog vägarne i det där huset bättre än jag. Men
väl inne hos Alm är han fast, ty denne, som är
ungkarl, bebor endast en dubblett och till den finnes
säkert inte mer än en ingång.

Några minuter senare ringde notarien på Alms
tamburklocka. Denne kom själf och öppnade,
synbarligen något förundrad öfver besöket.

— Jag skulle be om ett samtal med herr Alm.

— Var så god och stig in.

I det samma notarien steg in i rummet, såg han
dörren till ett inre rum dragas igen. Nu var han
säker på sin sak. Han rusade fram, ryckte upp dörren
och skrek:

— Nu är du fast, min — — —

Längre kom han inte, ty hans rop besvarades af
ett indigneradt skrik från fruntimmersläppar. Han
stod inför en ung elegant dam, som visserligen genast
vände bort ansiktet, men som han dock såg vara
mycket vacker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:40:02 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ccaamat1b/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free