- Project Runeberg -  Amatördetektivens första bragd. En stockholmsroman från år 1906 /
63

(1911) [MARC] [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. ”Oss flickor emellan”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och karghet, som Gud nå’s så visst ofta i naturen
skämmer bort nordens rätta vårmånad, fast den i
almanackan inte bär detta namn.

Den andra var mörkare, fast hon inte kunde
kallas brunett — snarare något midt emellan. »Det
var ej natt, det var ej dag, det vägde mellan båda,»
för att använda skaldens ord. Hon var kortare till
växten och mera knubbig, men såg, äfven hon,
onekligen mycket bra ut.

Detta som presentation. Må vi, indiskret nog,
fortsätta att lyssna till de båda flickornas samtal.

— Och du är förtjust i vår vackra hufvudstad — —

— Ja visst — hur kan man väl vara annat. Du är
lycklig, du Gertrud, som får vistas här allt framgent,
sedan dina föräldrar kommit att så oväntadt flytta
hit.

— Åh, kanske blir äfven du fästad här.

— Hvad pratar du för nonsens, lilla Gertrud. Inte
menar du att jag skulle kunna öfvergifva min gamla
mor nere i Vissefjärda, som nu inte har någon
annan än mig, sedan min bror kommit ut i världen.

— Men säg mig, Maj, hur bar det egentligen till
att du kom till Stockholm?

— Jo, det skall jag berätta dig. Mamma och jag
tillbringade julen hos min morbror majoren, du
känner ju den gamle, käre hedersmannen — —

— Ja, mycket väl!

— Nå, en dag, då morbror Julius var vid särdeles
godt lynne, som han för det mesta är, utom då gikten
sätter till i stortån, sporde han mig helt oväntadt:
»Lilla Maj, hvilken är din käraste önskan?» Jag blef
förlägen och ville inte medgifva att jag hade någon
särskildt kär önskan, men han satte åt mig hårdt och
började slutligen brumma något i mustascherna om
»flickaktig blyghet» m. m. Så tog jag mod till mig och
sade: »Min käraste önskan är att få genomgå en kurs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ccaamat1b/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free