- Project Runeberg -  Amatördetektivens första bragd. En stockholmsroman från år 1906 /
66

(1911) [MARC] [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. ”Oss flickor emellan”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte vill ytterligare blamera mig genom att tala om
det.

— Jo, det får du allt lof att göra. Nu har du sagt
så mycket att du drifvit min nyfikenhet till det
yttersta, och det vore allt för obarmhärtigt att inte
tillfredsställa den.

— Nej, jag kan inte.

— Åh prat — oss flickor emellan! Vi äro ju gamla
skolkamrater och förtrogna vänner; hvarför skulle
du då spela hemlighetsfull?

Maj såg högst besvärad ut, men efter en stunds
besinning sade hon:

— Nå, efter som du nödvändigt vill det och då du,
när jag rätt betänker saken, är skuld till alltsamman,
så låt gå. Men Gud nåde dig, om du nämner ett ord
— — —

— Åh, du måtte väl känna mig bättre än så —
Gertrud Törne har aldrig varit känd som en tesil. Men
— hur i all världen kan det vara min skuld! — Ett
äfventyr, som jag förorsakat. Nej, nu är det verkligen
din obestridliga skyldighet att förklara en sådan
beskyllning. Alltså — jag är idel öra — —

— Nåväl, du mins väl, att vi kommit öfverens om
att gemensamt besöka Skansen i torsdags kväll, förra
veckan.

— Ja, nog mins jag det.

— I sista stund telefonerade du att du fått
förhinder. Det gjorde mig mycket ledsen, ty jag hade länge
gladt mig åt att få se Skansen i ditt sällskap. Du
har varit i Stockholm längre än jag och känner så bra
till allt — och en sådan ciceron var just hvad jag,
stackars landtflicka, så väl behöfde. Men, då du nu
var förhindrad, så grep jag mig an och gick ensam.
Aldrig kunde jag tro att det skulle leda till ett så
besynnerligt äfventyr.

— Åh, Maj, hvad du gör mig nyfiken. Fortsätt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:40:02 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ccaamat1b/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free