- Project Runeberg -  Amatördetektivens första bragd. En stockholmsroman från år 1906 /
67

(1911) [MARC] [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. ”Oss flickor emellan”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ja, jag gick och hade verkligen en så treflig
kväll, som en ensam främling någonsin kunde begära.
Jag såg alla stugorna, de härliga utsiktsplatserna,
björnarne och alla de andra djuren och hade så trefligt
att jag glömde mig kvar ända till nio på kvällen.
Men då, må du tro, fick jag brådt att tänka på
hemfärden, ty tant Silfverpoppel tycker inte om att man är
sent ute om kvällarna, allraminst då man är ensam.
För tids vinnande tog jag spårvagn.

— Det var således inte på Skansen, du hade ditt
äfventyr? — —

— Nej, du skall få höra. Midt emot mig i spårvagnen
satt en ung herre. Du kan aldrig tro hvad han
såg bra ut. Högväxt, elegant och så hade han mörkt
tveklufvet skägg. Men mest tyckte jag om ögonen.
Där låg något så vänligt och godt och hederligt i hans
blick.

— Men Maj, du är ju rent af entusiasmerad.

— Bredvid honom satt en äldre herre, som såg ut
som en skådespelare eller präst utan prästerlig dräkt.
Och de två tycktes vara i sällskap. Nå, när så
konduktören kom och skulle ha betalning, så, Gud vet
hur det bar till, fumlade jag och tappade tioöringen
på golfvet. Genast var herrn till hands och letade
upp den och räckte mig den, i det han artigt lyfte på
hatten.

— Prästen? — — —

— Åh, nej, den unge, kan du väl förstå. Och
naturligtvis tackade jag. Och så yttrade han några ord,
och inte kunde jag underlåta att svara en person, som
nyss gjort mig en tjänst, och så ett tu tre kommo
vi in i ett mycket intressant samtal, som räckte
till Skepparegatan, där jag ju skulle stiga af.

— Hvad talade ni om?

— Om Stockholm och om Skansen, och hvad han
yttrade var ofantligt intressant, och så hade han en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:40:02 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ccaamat1b/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free