- Project Runeberg -  Amatördetektivens första bragd. En stockholmsroman från år 1906 /
71

(1911) [MARC] [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. ”Oss flickor emellan”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag trodde det inte, men jag gick hit för att öfvertyga
mig om hvem det är, som spelat er och mig detta
spratt. Emellertid är jag glad öfver att ha träffat
er för att kunna säga er detta.

Så presenterade han sig som revisor Kurt Dellvik
och jag nämnde äfven mitt namn. Och tänk, vi hade
gemensamma bekanta, som så ofta är fallet, då
obekanta råkas.

— Men hr Dellvik, sade jag, ni gick nyss här förbi,
och då tycktes ni inte alls angelägen att säga hvad ni
nu sagt. Tvärtom — er blick och ert leende — — —

— Ah, ni har således sett min dubbelgångare.

— Er dubbelgångare — —

— Ja, jag har aldrig sett honom förr än nu — här —
mötte honom för en stund sedan, och jag kan inte
neka att jag blef högst förvånad. Bar han inte
calabreserhatt?

— Jo.

— Högst besynnerligt. Misstänker att det är
någon mystifikation, som står i förbindelse med den
famösa annonsen.

— Ja, jag skall inte vidare uppehålla mig vid hvad
vi ytterligare talade om. Samtalet intresserade mig i
hög grad och tiden flög hastigt undan. Och då jag
slutligen måste gå hem, följde han mig ända till tant
Silfverpoppels port.

— Nej, verkligen!

— Men så kom han till sist fram med en begäran,
som gjorde mig högst brydd. Han ville nödvändigt
göra visit hos tant Silfverpoppel och bad mig att
förbereda saken. Jag hvarken ville eller kunde säga
nej, men det gjorde mig förfärligt förlägen, ty i så fall
måste jag ju tala om allt för tant och förutsåg att
hon inte skulle gilla mitt handlingssätt. Nå, vi
skildes åt och jag lofvade att han skulle bli
emottagen, så vidt på mig berodde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:40:02 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ccaamat1b/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free